United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !


Bella låtsade ej se något, utan tog vänligt hennes arm, sägande: kom, söka vi upp Hanna Rappe! Hon dansar heller icke, och vi tre kunna det riktigt muntert tillsammans. De funno Hanna i ett angränsande rum, bläddrande i gravyrer. Och medan dansen och sorlet fortforo derinne, sutto de tre för sig sjelfva i Lillis rum, pratade och hade roligt.

Lillis franska verber trillade som ärter ur hennes mun; Agnes årtal, som kostat henne ett grått hårstrå, efter hvad hon sjelf sade, fastnade hvar sin spik i hennes hufvud, och Berthas examensskjorta erhöll ordentliga knapphål och icke alltför mycket hopsnörpade linningar.

Emmi förstod ingenting, emedan det sades svenska. Emellertid gissade hon hvad det var, hon såg deras ansikten antaga ett förfäradt uttryck. Herre gud, herre gud, nej, men tänk, stakkars barn! sade de. Tre par ögon riktades först ytterst medlidsamt mot blånaden i Lillis panna och sedan fulla af fasa mot Emmi. Ett sådant stycke!

Tre timmar hade hon sofvit; först klockan half två hade hon fått kärlen torkade, ty föregående afton hade det, likasom ofta förut, varit främmande, och därförinnan hade hon i tvänne nätter fått vaka för Lillis skull, frun varit bröllop och barnet ej velat nöjas med sockertotten. Var det underligt om hon var sömnig? Hon var bara tretton år.

Flickorna hade under en paus dragit sig in i ett inre rum och Bella hviskade förebrående till Hanna: Du hade icke bordt kalla Lillis tillställning en marionett-teater, hon hörde det och är nu ledsen. Hvad är det annat? utbrast Hanna häftigt. Idel förställning, koketteri, fåfänga, afundsjuka, låtsighet .

Det brådskar inte, vi äro ju bara snärtor ännu. Lilli nickade och var synbart lugnare. Nu kommo Bella och Siri med bud att kaffet var färdigt. Hvad ser jag? utbrast Bella hon såg tårarne i Lillis ögon, jag tror det regnat. Aprilregn! Aprilregn! Kom nu och nedskölj dina bekymmer med äkta kaffetårar! Bertha rusade upp med ett uttryck af högsta bestörtning i sitt ansigte.

Flickorna trafvade emellertid vid muntert lynne, de skulle hinna ännu 15 verst innan de fingo nattqvarter. Den klacklösa Alma inbillade sig att hon gick med tårna i vädret och bad med jemrande röst, att de skulle ihågkomma hennes nyss opererade fötter. Hon hängde vid Lillis arm; de båda begynte känna sig dragna till hvarandra.