Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 29 september 2025


Hur skulle icke mänskan Din ringa lott försmå, Och hon, den otacksamma, Är mindre nöjd ändå. Ditt späda hjärta krossa, Det stode henne fritt; Dock prisar du ditt öde, Och hon förbannar sitt. Hvi blickar hon mot höjden knotande, kallt? Hvad ägde hon att fordra, skaparen gaf allt? jordens glädje ligger För hennes fötter ner, Hvi ser hon stolt slafven Och suckar efter mer?

Är banan mörk, långt den än sträckas? Jag frågar hoppet, som i storm och natt ofta tröttat sina vingar redan Och återkommit tröstlöst, som det for. O, höge allmakt, brutit har ditt barn; Låt straffets åskor öfver mänskan ljunga!

Först när solen sjönk mot skogen fjärran, Slog mot höjden han ögat opp: "Er är segern", talte han, "höge gudar! Jag är straffad vorden, jag pröfvat er. Hvad är mänskan, att mot er hon stormar! Stjärnor like, i onådd rymd Len i genom molnen af jordens öden, Dem i lek en fläkt af er vilja styr.

Stod hon ej Besviken ofta, gäckad af sin egen dröm, Lik barnet, som med jubel sprang mot bergets topp Att famna morgonrodnan, som en dimma var? Och till ett sådant ovisst, fjärran anadt mål, Helt annat ofta, när det hinns, än när det söks, Vill mänskan trampa orättrådighetens stig Och komma sorgförtärd och skuldbelastad fram! LEIOKRITOS. Du grubblar, yngling!

Ack, ett ringa tal Af sorgeår, af fröjdeår, En längtan, som ej målet når, En rök till vindars tidsfördrif, En skugga af hvad rätt är lif. I dag gror plantan fager opp, I morgon bär hon vissnad knopp; I dag förnimmes glädjens röst, I morgon suckas utan tröst; I dag syns mänskan frisk och röd, i morgon är hon blek och död. Fåfänglighet, förgänglighet, Ho är, som dig rätt fatta vet?

Dagens Ord

dervidlag

Andra Tittar