Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
I samma ögonblick han såg dem, visste han, att de legat där länge och att hans spanande öga ofta flugit över dem. Men han hade ej fäst sig vid dem. De hade aldrig kittlat hans besittningsbegär. Men nu stirrade han på dem. Och medan han stod så, med blicken hängande fast vid dem, sprang en fullfärdig tanke ur hans hjärna: Han ville ge Rose frimärken...
Det var plötsligen, som om världen delat sig i två hälfter: de andra och han själv. De andra voro lyckliga. De hade inte tagit frimärken på kredit. Och han ? Det föreföll honom så länge sedan han varit som de. Mellan honom och den tiden, då han sprungit och lekt som de, låg avgrunden. Och hur trött han kände sig.
Men vet han inte de ä syndigt. Jo. Å så gör han de synd ä? Ja. Va ä de han har köpt? Frimärken. Jösses, ja har väl aldrig hört maken. Va skulle han me dom? Ja skulle inte ha dom själv. Nu såg hon åter igen på honom länge: Va har han gjort med dom då? Ja har gett bort dom till en flicka. Jösses! Gud i himlen! Nej, nu har ja inte hört på maken.
Nä. De gör ja . Det blev åter en paus. Så frågade hon: Samlar ni frimärken? Nä. De gör ja . Åter en paus. Och så: Vad ä er pappa? Löjtnant. Min pappa ä direktör för den nya klädesfabriken. Stellan svarade ej. Har ni sett den nya klädesfabriken? Men nu blev Stellan ond. Han såg henne ilsket i ögonen och sade: Dä måtte ja väl ha gjort. Och för resten ä den inte färdig. Men den blir snart.
Han kunde ej se på henne utan att samtidigt också få en skymt av Antonia Perssons skyltfönster. Skulle han säga till sin pappa: Säg, snälla pappa, får jag trettifem öre? Men om hans far skulle fråga: Vad ska du ha dem till? Vad skulle han svara? Han kunde inte säga, att han skulle köpa frimärken och ge dem till Rose. Något sådant gjorde man helt enkelt inte.
Dagens Ord
Andra Tittar