Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
Men det är endast en öfversättning från den holländske skalden Cats och dessutom ofullbordadt samt senare af Nils Keder öfversedt och rättadt. Dertill kommer att vi måste erkänna, att vi sakna nödig insigt i det holländska språket, så att det är oss omöjligt att uppgifva, hvad som här är Lucidors eget.
Dock trösta vi oss lätt med att denna vår okunnighet ej kan beröfva honom det minsta af hans författarära, ty ingen skall nu mera vilja tillräkna Cats' arbete något poetiskt värde. Emellertid hafva vi genombläddrat hans skrift med ett intresse, som visserligen ej var af kritisk eller poetisk natur, men som här må i några ord uttalas. Ett exemplar finnes på kongl. biblioteket.
I stället öfvergick han till holländaren Cats' dikaktiska erotik och bearbetade honom i ett mycket långt och förståndigt poem. »Om en mös pligt», hvilket han ej hann afsluta. Och troligen härleda sig från samma tid hans psalmer, hvari han så gripande skildrat ångerns qval, dödens fasa och det tillkommandes ovisshet. Han kunde knappt också undgå följderna af sitt lefnadsval.
Men att en sådan natur som Lucidors skulle välja Cats till föredöme och öfversätta honom, kastar ett egendomligt ljus öfver hela tidens uppfattning af poesin, såsom varande till för allt annat än för sig sjelf. Vi skynda oss att lemna denna qvafva poetiska atmosfär och låta Lucidor föra oss öfver till en långt friskare i
Men hvad Cats sjelf tänkte vid ett slikt kinkigt fall, det se vi af öfverskriften: »Vis omnis abesto». Guldet skulle segra, hjertat uppoffras. Detta samtal pröfvar nu tålamodet alltigenom elfvahundra jamber. Nog finner man der diverse tal om kärlek, men kärleken finner man ingenstädes.
Men hvad som olyckligtvis mest slog an på våra förfäder, var den breda, småförståndiga och beskrifvande didaktik, som Cats utvecklade, hvilken författare just framvisar den sämre sidan hos den holländska litteraturen och, så allmänt läst och omtyckt han än var, betecknar dess förfall och snara tillbakaträngande för den franska klassiciteten.
Denna förmodan vinner i sannolikhet genom den varma grafsång på tyska, som skalden då egnade den hädangångne, der han märkligt nog undertecknar sig Adelfino der klagende . Sjelf uppgifver han sig hafva besökt England, Frankrike och Italien; att han äfven varit i Holland är väl tydligt redan af den bearbetning af ett Cats' arbete, som är den enda i sitt slag af hans skrifter; och att han varit hemmastadd i Tyskland framgår af, att han är språket fullt mäktig som en inföding, ja, uttrycker sig ledigare på tysk än på svensk vers.
Dagens Ord
Andra Tittar