United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !
Rosor på den svarta sidenkjolen, därtill hvit slöja och bredt, rödt guldblommigt skärp, som nådde ner till kjolkanten. God och mild såg hon ut. Hennes ögon sökte omkring efter de gamla och till småbarnen, som ej orkade eller vågade tränga sig fram. Dem kallade hon till sig, dem skakade hon hand med eller talade till. "Nej, si tre barn, som jag int känner. Dom måtte komma hit, så jag får tacka dom.
Gossarne trätte allt emellan; hon orkade inte banna dem, hennes mun var som fastspikad, läpparna och tänderna hoppressade och tungan tjock. Själen var utanför kroppen, tyckte hon. Hon lefde inte mer och var inte der i rummet, och likväl visste hon, att hon lefde, visste att hon var just der, hvarest hon befann sig; visste att den der var hennes man och att de der barnen voro hennes barn.
Med en kraftig spark träffade han Cesar under hakan, så att hunden sjönk in i medvetslöshetens natt. Nästa tempo var att placera sjömansnäven mitt i ansiktet på Gustav och så bar det i väg. Han sprang med den högsta fart han orkade, ty han visste, att bulldoggen snart skulle kvickna till, och ville gärna vara i säkerhet innan dess.
»Gyllenkula!» skrek han så högt han orkade. »Gyllenkula!» Ovanför Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria natur inne hos honom. Ett strålande solsken och en frisk bris fläktade svalt in och hans öron smektes av vågornas glada brus och knarrningarna från riggen av en jakt under segel. Men några ögonblick senare förmörkades luckan av en människa.
Det var, som om han varit långt borta och sett ned på det, som jorden hade vackert och glatt, och längtat dit och känt, att allt detta icke längre var till för honom. Han lutade bara sitt huvud mot pappas axel, och så blev han buren in igen i sin säng. Det var mamma, som lade honom ned i den och strök kuddarna till rätta: »Tyckte inte Sven det var roligt?» »Jo, ja orkade bara inte än.
Holpainen såg på henne, det kände hon, fast hon inte mer orkade öppna på ögonlocken. Måste vara stilla ... stilla... Maris fantasier upphörde så småningom. Hon somnade. Holpainen fick inte mera sömn. Det torde också redan varit på morgonsidan. Han sträckte sig på bädden och funderade. Det stod nu inte rätt till med Mari, det förstod han nog.
Med tusentals tysta lyckönskningar till helvetet åt den falske spelmannen måste segraren slita sig ur kärlekens armar och lämna det halvvunna bytet åt den svagare, som endast hade ett öde att tacka för sin älskogslycka. Moster ropade än en gång, och med vresig stämma svarade Carlsson, att han kom allt vad han orkade.
Hon drog munnen sned och såg på mig med stora ögon. Var det riktigt sant? Ja, hvarför väkte Aino Lyyli? Mamma tycker inte om en sådan flicka. Ääää Ääää Där fick jag för det! Nu skreko de alla tre, så mycket de orkade. Tyst, var tyst! Aino får inte skrika, Antti, mamma ger dig ris, om du inte slutar upp att gråta. Ser ni, Lyyli stackare blir riktigt skrämd af ert förfärliga oväsen.
Han satt kvar på kälken med uppdragna ben, så slut att han knappt orkade följa med Antes utläggning af de faror de undgått. Efter denna försäkran sjönk Månke åter tillbaka i sitt slöhetstillstånd. "Ja, nog var jag rädd", medgaf Ante. "De for igenom mej huru det skulle gå er och Gullspira, och hvad de skulle bli åf mej om dom, som stod där och grina så ledt, hade varsnat mej."
Det var ingen konst att vara glad och rask, när man bara fick äta så mycket man orkade... Där hemma var ingen just glad, men de hade ju icke tid för arbete. Hur olika med dem här inne, hon ville då bra mycket hellre vara herrskap än det hon var ... bara hon en gång kunde bli så lycklig som Karolina...
Dagens Ord
Andra Tittar