United States or Jersey ? Vote for the TOP Country of the Week !
De stodo allesammans omkring den blomma, som blott slog ut hvart femtionde år. Men blott ett par ögon sågo in i det hjärta, hvarest också endast hvart femtionde år en knopp sprang fram ur den torra, njugga jordmån, som eljest alstrade taggiga och misslyckade saftlösa skott.
»Ja,» sade han då, »här ser man ju ett det tydligaste bevis på jordens inre glödande härd: ju närmare vi komma den, desto varmare blir det.» Men uppe på kontoret, hvarest man senare diskuterade denna sak, yttrade en ung grufingeniör: »Som ni ser, herr professor, hafva vi med schaktet genomskurit en hel del olika bergarter.» »Ja.»
Gossarne trätte allt emellan; hon orkade inte banna dem, hennes mun var som fastspikad, läpparna och tänderna hoppressade och tungan tjock. Själen var utanför kroppen, tyckte hon. Hon lefde inte mer och var inte der i rummet, och likväl visste hon, att hon lefde, visste att hon var just der, hvarest hon befann sig; visste att den der var hennes man och att de der barnen voro hennes barn.
Hvad Gud skall göra under alla kommande tidsåldrar blir: Han skall älska sin son och sin sons brud, han skall älska och bli älskad, och detsamma blir vårt göromål. Halleluja! Några ställen till sist, hvarest ordet "tidsålder" borde stå i stället för "verlden," och några jemförelser emellan denna tidsålder församlingens och den nästa de tusen årens.
Alldeles som hos oss! Från Gjövik, hvarest der tyckes vara daglig »dyrskue» då Skidbladners passagerare der gå i land, trafvade vi nu raskt i rigtning mot det härliga Valders med dess brant stupande fjellsidor och vildt brusande forsar.
Efter dessa anordningar tog kaptenen vår gamle kund i handen och förde honom ned i kajutan, hvarest en god brasa i kaminen och den ångande lukten af varmt toddy gjorde ett ljuft afbrott mot kölden och mörkret på däck. "Stiltje och läsegel!" började han nu; "jag ligger här som i en säck, och innan dagningen simma väl kronans båtar kring mig som ålar kring en rutten fisk.
Vi gifva här en exposition af ifrågavarande dram för att sedan öfvergå till några reflexioner öfver densamma och öfver den romantiska skolan i allmänhet. Dramen öppnas med en fest i Venedig. På en terass utanför det palats, hvarest festen firas, samtala fem unga, präktigt klädda herrar i natten.
Vill man därföre njuta anblicken af ett folk i välstånd och öfverflöd, må man besöka de nejder, där naturen, öfvermannad af människokraften, spak och slappad bjuder aftvungna håfvor; älskar man åter att se naturen i dess ursprungliga glans, så må man gå dit, hvarest hon ännu fri utvecklar sina gigantiska krafter och gäckar ett tvinande släktes glesa ansträngningar till hennes kufvande.
En oss tillmötesgående okänd qvinna förrådde åt oss sin grannhustrus hus och ko, och så ryckte vi in i en stuga, hvarest vi höllo en grundlig matsäcksmiddag under allvarliga ansträngningar att få se bottnen på ett ofantligt mjölkfat. Kamraterna dröjde så länge vid denna lofliga förrättning, att jag hann vid vägens stenrös plocka mig en efterrätt af smultron innan vi begåfvo oss vidare.
Hvad som här skedde, är något som upprepas öfverallt, hvarest evangelium förkunnas. Det blir då fråga om ett val mellan Jesus och synden. Är det icke stort, att vi verkligen kunna få välja Jesus? Den fattigaste syndare kan få välja honom till sin vän, sin Frälsare, sin frid och glädje.