United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tyst låg Hildred en stund, men talade åter med låg dämpad röst: "Norna, jag skall dö, men jag kan det icke, om jag icke vet, att denna sachsiska flicka alldrig blir Corallins maka, alldrig mitt barns mor". Opp reste sig den bleka, stirrande gestalten af Hildred och sade doft: "blir Edith Corallins maka, så måste jag hämnas. Det brinner i min själ, det är hatets låga, den kan ej slockna!
EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!
På din vink skola krigets och hatets flammor slockna, fiende försona sig med fiende, härskaren ödmjuka sig för slaven, frid råda över jorden ... Din tankeföljd är bildad av diamantlänkar, mot vilka filosofernas slutledningar äro spindelväv. Med nödvändighetens oemotståndliga makt skall du tvinga dig på världen och lägga henne i din kedja.
På er har ej dess blida sommar stråla fått; Den for med Ajas, återkom ej nånsin mer. Här föddens I till blomning ej, till vittnen blott Af våldets stormar, svekets mörker, hatets köld. Hvad ljufvast finns för gudar och för människor, Frid, fromhet, glädje, frihet under stadgad lag, Gemensam lust och vilja, sådant har ej du, Ej de med dig jämnåriga fått skåda här, Blott vi, vi gamle.
Lyckas du detta ögonblick finna henne sofvande, då äger du makt öfver henne. Men andens lagar brytas ej strafflöst, är ej värfvet utfördt då, så finnes icke mera någon räddning ur det otillfredsställda hatets förtärande eld. Hildred, Hildred, välj kärlek, välj icke hat! Det förtär, det bränner för evigt! Låt hatet slockna i kärlek". Klagoskrän ljuda öfver Loch Lomonds vatten.
Skrikets, hatets och oförnöjsamhetens vägar leda icke till ernående af en högre lefnadsstandard för vårt folk. De äro endast villovägar. Däremot gifves en väg, arbetets, som är bepröfvad i vårt land under gamla tider, och som vi sett med fördel vandras i andra länder.
En dag i februari detta samma år 1616 kallade hon till sig yngre sonen, den ljuslockige Bengt, på vars blida och fagra anlete hon läste hela det lyckliga minnet av kärlekens dagar, men icke en skugga av hatets, och sade till honom: Min son, du är aderton år, din arm är stark, ditt hjärta är trofast, och jag har låtit uppfostra dig i alla ridderliga övningar. Det är nu tid att du hämnas din fader.
Utan kärlek, ensam, må du lefva, Aldrig glädjas af ett barnbarns joller Och, då döden nalkas efterlängtad, Legda händer dina ögon sluta! Och jag mindes furstens broder, Dmitri, Honom, på hvars hjässa skulden hvilar, Och jag ropte, främling, rys att höra Hatets ord: 'Dubbelt, dubbelt ve dig, vilde Dmitri, Du, hvars svarta afund allt förvållat!
Hvad en er nekar, skall en annan skänka, Och lika nektar dricks ur lika blommor. Så talade, vid borgens port, förnuftet. Då låg bland söfda söner innanför Svartsjukan, kärlekens och hatets dotter. I fridlös dvala låg hon där och sög Ur egen märg en otillräcklig näring Och skärpte sin för dagen skygga blick Och spetsade sitt öra under sömnen.
Säg, Ebba Fleming, har vår strid, vår sak en sådan blodig handling på sitt samvet? Säg att den det ej har, och jag skall ega ett lejons kraft, ett svärd på hvarje finger, en blixt uppå hvar egg! EBBA FLEMING. Till striden, son! JOHAN FLEMING. Ja väl! Till strid med hämndens, hatets brand! Bort kärlek, ömhet! Arma fosterland! Ett boningshus till höger i förgrunden. Afton. Nionde scenen.
Dagens Ord
Andra Tittar