United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !
På er har ej dess blida sommar stråla fått; Den for med Ajas, återkom ej nånsin mer. Här föddens I till blomning ej, till vittnen blott Af våldets stormar, svekets mörker, hatets köld. Hvad ljufvast finns för gudar och för människor, Frid, fromhet, glädje, frihet under stadgad lag, Gemensam lust och vilja, sådant har ej du, Ej de med dig jämnåriga fått skåda här, Blott vi, vi gamle.
Då kom äfven er bror, en vild björnunge från norden, Teg en dag och svarte ett ja och ett nej på den andra; Inom en vecka satt han hos oss, ej främmande mera, Satt och talte om er, om sin barndomsålder och hemmets Saknade bygder, om allt, som för hjärtat att minnas är ljufvast.
Detta förtviflade eldsrop nådde herr Gyllendegs öra just i den stund, då han började kunna handtera de först uttagna guldbullorna, som redan svalnat, och därför kände sig som ljufvast hemmastadd i sitt himmelrike.
Allt, hvad fordom du som ljufvast tänkte, Allt, hvad sträfvandet och lyckan skänkte, Står ett bleknadt intet för din syn, Som för vandraren på Alpens höjder Dalens dofter, fjärilar och fröjder, När han fjällets fria hjässa hunnit Och af eter svalkas ofvan skyn. O, hvad är den sällhet, här vi söke? Blott ett blomstersmyckadt troll, ett spöke, Ur sin natt af fantasin befalldt.
Med ett ord, allt hos henne är namnlöst såsom hon själf, och hennes inre liknar en slumrande natt, full af allt, hvad sommaren äger ljufvast, och väntande blott en stråle af solen för att öfvergå till den härligaste dag.