United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Alltsammans kom underligt för henne, nästan som om hon vetat förhand, att han skulle sitta där, och hennes ögon följde hela tiden den lilla gestalten, som satt bryggans bänk med huvudet nedböjt och ryggen krökt, som om han grubblat.

Han tyckte att hon, som hon nu satt, liknade en tavla av Pablo Picasso som han sett i Wien. Armod hette den, och hemligheten med den tavlan var att den icke sade något om svält, trasor eller sjukdom, att gestalten icke var bruten, att ansiktet var jämförelsevis ungt, men ändå varenda tråd i tröjan, varje drag, varje färgklick var en sång om armodet.

Du behöver inte tveka, sade den brynjeklädda gestalten utan att taga sin arm från stockarna i knuten. Jag är grannen från Folketuna, din värsta fiende. Länge har jag väntat dig och dina söner, Ulv Ulvsson. Knappt trodde jag, att det var jag, som skulle behöva komma först. Är du otålig, lägg nu pilen bågen och skjut!

Tyst låg Hildred en stund, men talade åter med låg dämpad röst: "Norna, jag skall , men jag kan det icke, om jag icke vet, att denna sachsiska flicka alldrig blir Corallins maka, alldrig mitt barns mor". Opp reste sig den bleka, stirrande gestalten af Hildred och sade doft: "blir Edith Corallins maka, måste jag hämnas. Det brinner i min själ, det är hatets låga, den kan ej slockna!

Han såg den späda gestalten öfverallt fårad af ärr efter spjutet, såg den bleka infallna kinden, den lutade gången. Han hade sett qvinnan vara träl öfverallt, der han färdats; men dock rörde honom Aikyns öde mest. Hans renar stodo förespända, han skulle resa. Mirgán var jagt. "Aikyn kom, jag betalar Mirgán trettio renar för dig, dermed är du löst.

Den fullhet, det lugn, den klarhet, man finner i antiken, i motsats till den kristna världens saknad, oro och aningar, de gamles håg för den solida gestalten, i motsats mot kristendomens syftning till en andevärld, alla dessa företeelser hvila den omständighet, att de gamles verklighet fanns här, var närvarande och kunde omfattas, vår däremot är bortom jorden, är tillkommande och blott ett mål för längtan och hopp.

Jo, Antti, jag har sett hjertat ditt jag, det trodde jag du inte hade något af. Nåå, hvad är det du vill, Leena? Hon hade ställt sig upp och stod der nu framåtböjd, helt nära honom. Det stora, röda, öppna ansigtet strålade af uttryck, och hela gestalten hade någonting nästan mildt, hon satte händerna hans axlar, såg honom in i ögonen och med en ödmjuk ton sporde: Förlåter Antti hustrun sin?

Jag vet icke. Han steg nedför stentrappan, dröjde en stund obeslutsam gårdsplanen. Han hörde steg närma sig och dröjde. Men när stegen åter ljödo avlägsna, sprang han upp i gräsmattan och följde häcken fram till syrenerna. Här trädde han åter ned sanden för att låta sina steg höras. Och när den stora, mörka gestalten stannade, hälsade han tyst genom att lyfta mössan.

Främlingen bad grekiska språket om företräde hos biskopen, men hans uttal hade en ovanlig och främmande betoning, som om han icke länge hade talat detta språk eller hört det talas. Med djup vördnad närmade han sig Athanasius, och han förvånades icke litet öfver den lilla bräckliga, en hög stol sittande gestalten, som syntes honom nästan såsom en dvärgaskepnad.

Men besynnerligast viskade till nattvandraren, som nalkades henne, granen där uppe kullen, mötenas ställe vid skogsbäcken, ty dit ledde slumpen hans steg. Hon stod där uppe, som fordom, smärt, rak, stolt och trotsig mot stormen. Sörjde hon över den brustna anden, den förtärda gestalten, som förr, men i ädlare former än hennes, bar prägeln av hennes egen kraft och stolthet?