United States or Senegal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Från ett par av fönstren lyste redan ljus, och en man med handlykta och lång, vid regnkappa, som fladdrade om de smala, kortbyxade benen, och vars styva krage i nacken lyfte upp hårpungen, så att den stod rakt ut, kom ut på den höga, förfallna stentrappan. Mademoiselle! ropade han med pipig, ängslig stämma, i
Två vita vinthundar kastade sig i ett språng utför stentrappan. Ingenjörn var rädd för hundar och blev sittande i vagnen. En flicka i svart med vitt förkläde och vit mössa kom ut och öppnade vagnsdörren. Det var Evelin, Apostelns. Ännu en kvinnogestalt skymtade i porten. När ingenjörn fick se henne blev han blodröd och slet sin stackars lock. Han kom äntligen ihåg löftet, det högtidliga löftet.
På den ut till gatan nående stentrappan var det beqvämt att sitta och hvila. Just här hade hon förr som ung tjenat i många Herrans år. Huru tiderna hade förändrats sedan dess. Då var hon frisk och rask, och färdig till hvad slags arbete som helst. Hon tog i som en karl och tröttnade ej midt i arbetet. Men annat var det nu.
Men när gossarna frågade honom, om han trodde, att Malin skulle gifta om sig, blev han ledsen. Ruset slog om från glädje till sorg, och han grät sig till sömns med huvut på bordet. Vid halvåttatiden vaknade han, såg sig yrvaken och orolig omkring och vacklade bort till dörren. Nu kommer'n, sluddrade han och knagglade sig utför stentrappan. Det blev tyst på krogen.
Jag vet icke. Han steg nedför stentrappan, dröjde en stund obeslutsam på gårdsplanen. Han hörde steg närma sig och dröjde. Men när stegen åter ljödo avlägsna, sprang han upp i gräsmattan och följde häcken fram till syrenerna. Här trädde han åter ned på sanden för att låta sina steg höras. Och när den stora, mörka gestalten stannade, hälsade han tyst genom att lyfta på mössan.
Ty köpman Luther låter icke lura sig. Träskor slamrade mot stentrappan, dunkade i förstugans golv. Dörren öppnades och gästgivarn trädde in. Hatten var neddragen över ögonen och fick sitta, där den satt. Han vände sig till Träsken. Det är bäst I ger er av nu. Kärran är framme, Daniel spänner för. Men greven stoppade sin pipa på nytt. Vår vän gästgivarn, sade han, vår vän gästgivarn. Nå, nå.
Hon sjönk samman och var stilla. Träsken gick långsamt mot dörren. Mor i Sutre följde honom. Kärran stod nedanför stentrappan. Karlarna lyfte sina lyktor. Daniel låg i bädden. Ögonen voro halvöppna. Mor i Sutre gick ned till honom. Då hon betraktat honom en stund, märkte hon att tröja och skjorta voro uppfläkta över bröstet. Hon stack in handen. Han är varm, sade hon. Hon såg på Lars.
Bänn upp det! befallde greven. Bågen brast och rutorna föllo slamrande mot stentrappan. Färdigt? frågade greven. Träsken nickade. Greven lyfte åter bort haspen, stötte upp dörren, och i det han hastigt drog sig baklänges mot fönstret, ropade han: Stig in, kära länsman, stig in! Ingen svarade och dörröppningens mörker förblev lika tom. Greven svor till. Spökar det i Sutre?
Och det var de tre första ederna efter väckelsen och dopet. Benjamin Hagelin sackade efter. Broms steg in på Tre Remmare, som var överfull med folk. När han såg så många människor, blev han skygg och gick åter ut på stentrappan. Skenet från lyktan kastades oroligt fram och tillbaka över stenarna. Kornblixtarna lyste upp över Backarnas björkar, vilkas grenar vredos i ängslan.