United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
"I morgon", sade Hildred, utan att svara på Nornas inbjudning att dröja. "I morgon, om än vind och våg och sky lägga sig deremot". Och Norna kom; men i feber och yrsel låg Hildred. Hon talade: "Norna, jag skall dö, det ropade stormen åt mig, det susade regnet för mig, då det trängde tvert igenom min kropp och lade is i min blod, det dånade vågen mot båtens kant.
Men af blosset upplystes klart Nornas gestalt der hon stod högrest, och med en vink af sin hand helsade sin stamhöfdings maka och bjöd henne inträda. Hildred inträdde, vattnet strömmade från hennes hår och från hennes drägt, hon märkte det ej. "Norna du är mäktig, din höfdings maka anropar dig om bistånd". Norna log ett underligt vildt löje.
Röken hvirflade opp mot hålans hvälfning och försvann genom osynliga remnor. "Elden är varm i Nornas håla som i höfdingens sal. Gå icke än, hör stormen, hör regnet. Norna fruktar dem icke, hon bor i regnet, hon bäres af stormen; men dessa makter ödmjuka sig icke inför jordens väldige. Gå icke än, kinden är blek, handen darrar".
Låglandsflickans gyllne lockar, hennes smil och hennes månskensögon hafva förtrollat Corallin. Sachsarnes veka flicka, som endast förstår att i kammarn leka med nålen, har förhexat den starke. Norna är mäktig, du råder öfver naturens krafter. Häf denna förtrollning som binder Corallin, jaga bort sachsarnes flicka". "Har Hildred läst i sin makes själ?"
Tyst låg Hildred en stund, men talade åter med låg dämpad röst: "Norna, jag skall dö, men jag kan det icke, om jag icke vet, att denna sachsiska flicka alldrig blir Corallins maka, alldrig mitt barns mor". Opp reste sig den bleka, stirrande gestalten af Hildred och sade doft: "blir Edith Corallins maka, så måste jag hämnas. Det brinner i min själ, det är hatets låga, den kan ej slockna!
Upp reste sig Norna, blek som en död. Hennes ögon stirrade, hennes hår syntes resa sig och med utsträckt hand stod hon talande liksom i bäfvan, liksom hon varit tvungen att uttala orden: "tre gånger efter det Edith blifvit Corallins maka är hon i ditt våld, ett ögonblick hvarje gång. En gång hvarje vår, när dagen gryr just som månan nått sitt fylle, sedan dag och natt jemnats om våren.
"Norna, låt upp, låt upp för Hildred, höfdingens maka". Dörren af obarkade furustammar skjöts undan och ut trädde Norna i hålans yttre hvälfning. Det sprakande blosset i hennes hand brann klart och kastade gnistor vida omkring i mörkret, som nu föll likt en mantel kring nejden. Endast svagt aftecknade sig numera den brända furan på Ben Lomonds topp, mot den molnhöljda himmeln.
Sachsarnes flicka har lärt sig läsa i bok, i stället för att spinna, att skrifva med penna, i stället för att väfva. Norna, lär mig häfva den förtrollning som fängslar Corallin". "I morgon skall Norna komma till höfdingens gård". Norna kastade tillsamman några bränder, som glödde i ett hörn af hålan och påkastade nytt ris som uppflammade.
Vid din makt, Norna, vid alla de krafter som regera elden och vattnet besvär jag dig, gif mig medel att hämnas". Norna bäfvade tillsammans, liksom kufvad af besvärjelsen. Hon svarade med våldsam ansträngning: "Ha, jag måste lyda, den döende beherrskar mig; icke menska mera, icke ande än!" "Skynda, Norna, snart är det för sent. Hvad kan den dödas hat, som lefver ännu i grafven?"
Nej, icke öde, i klippstalpet bor Norna den gamla, vattnets och eldens och luftens mäktiga kufvarinna. En ensam liten båt kämpar mot sjöns vredgade vågor. Hvem är den djerfva, som trotsar storm och natt. Höfdingens maka, är det väl hon som, med håret fladdrande för vinden och drägten sliten af ilen, kämpar mot stormen och regnet som nu börjar strömma ned!