United States or Eritrea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu hade nog getingarnas historia varit slut, om de alla varit hemma, men åtminstone en av dem hade flugit ut i något ärende, och kom tillbaka just när Ahlbom tuttat på. När han såg vad som skedde med hans hem fattade han humör, och anföll blosset, men då detta var väl varmt flög han ut efter käppen och träffade i dess andra ända Ahlbom, som han genast gav ett nyp.
"Norna, låt upp, låt upp för Hildred, höfdingens maka". Dörren af obarkade furustammar skjöts undan och ut trädde Norna i hålans yttre hvälfning. Det sprakande blosset i hennes hand brann klart och kastade gnistor vida omkring i mörkret, som nu föll likt en mantel kring nejden. Endast svagt aftecknade sig numera den brända furan på Ben Lomonds topp, mot den molnhöljda himmeln.
Med ett illhojande släppte Ahlbom blosset och nu var utgången fri för de övriga getingarna. De kommo också mycket prompt, något yra i huvudet kanske, men annars fullt effektiva, och nu upprepades samma historia som förut, endast med den skillnaden, att Ahlbom nu sprang direkt till dammen.
Men af blosset upplystes klart Nornas gestalt der hon stod högrest, och med en vink af sin hand helsade sin stamhöfdings maka och bjöd henne inträda. Hildred inträdde, vattnet strömmade från hennes hår och från hennes drägt, hon märkte det ej. "Norna du är mäktig, din höfdings maka anropar dig om bistånd". Norna log ett underligt vildt löje.
Men efter frukosten uppträdde Ahlbom beväpnad med en järnhård beslutsamhet och en klump tjärat trassel på en stång. "Nu ska du se på gnistor", sade han stolt till sin undrande maka. "Om ett par ögonblick skall det vara slut med allt vad getingar heter här i huset. Jag skall tända eld på det här blosset och röka ihjäl dom sablarna, skall du se."
Till någon fridsam borg, säger du, till trakterna kring landamäret... Men, jag lyckliga, jag har ju fått min systers förlåtelse! Var finns då målsägaren? Där! Han pekade inåt gränderna på folket, som höll på att samlas till distingen. Månglarna spikade på sina stånd, lekarna kommo med harpan på ryggen och blosset i ena handen och björnkedjan i den andra. Klockorna klämtade.