Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Småljög, som alla barn, af sjelfförsvar eller mot näsvisa frågor, men hade en brutal förnöjelse att midt i en konversation, der man lirkade med sanningen, säga rent ut hvad alla tänkte. På en bal der han teg, frågade hans dam honom om han var road af att dansa. Nej, inte alls. Nå, hvarför dansar ni då? Derför att jag är så illa tvungen.
De som kalfatrat den hårda qvinnan till sammans! Och en öm fader! Nå, hvarför skulle han icke döma dennes handlingar. Hårdt mot hårdt i sjelfförsvar! Icke längre venstra örat till när det small på det högra. »Förr var du ett anspråkslöst, älskligt barn, men nu är du en egenkär och inbilsk yngling.» Anspråkslöst!
Men hon hade också ett annat skäl att icke lemna hufvudstaden. Hon visste alltför väl att det var farligt att vara borta. Der kunde hända så mycket och den frånvarande har ingen del i händelsernas gång. Det var som att släppa trådarne ur sin hand; att icke kunna bruka sin intelligens och sitt inflytande till sjelfförsvar i striden för tillvaron.
Han teg hela lifvet igenom med den historien, äfven när han hade fått anledningar att känna bitterhet, och han talade slutligen först, öfvermannad, fallen och trampad i arenans smutsiga sand med en grof fot på bröstet och utan att se en hand lyftas för att vifta: nåd. Det var då icke hämd, bara den döendes sjelfförsvar! Med öfverklassen.
Och han skämdes öfver att ha läst Fader vår. Hvarför skämdes han? Kanske han kände dunkelt, att uti detta orediga komplex, som kallas själ, fans en kraft, som, i nödens stund uppkallad till sjelfförsvar, egde ganska stor förmåga att reda sig.
Dagens Ord
Andra Tittar