Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 maj 2025
Se der ett likaså klart som afgörande svar på frågan, med hvilken rättighet Lönnrot sammanväfde först episoderna af Kalevala och sedan förenade dessa till ett stort helt. Han stälde sig i bredd med runosångarne, och deri handlade han fullkomligt riktigt. Han var till sinnelagets enkelhet eller så att säga i andlig oskuld deras jemlike; estetiska förutsättningar besvärade honom lika litet som dem.
Han var visserligen ingen alstrande skald. Men äfven detta var en fördel, ty sålunda undgick han såväl frestelsen att inlägga någonting eget i runorna som misstanken att hafva gjort detta. Men å andra sidan hade han ett fullt ut lika utbildadt gehör och ett lika fint skönhetssinne som de bäste runosångarne.
Dylika i sitt ursprungliga skick återstälda enskilda mosaikarbeten äro episoderna i det nuvarande Kalevala. Och dessa eller de små epopéerna äro de enda episka skapelser, hvilka de bäste runosångarne tyckas hafva ansett för något enhetligt och helt för sig. Om en större enhet hade de ej någon aning.
Och runosångarne på golfvets midt stannade en stund i sin sång, hand i hand, tigande och lyssnande, undrande hvad detta månne blifva; men snart började den ena ljudligen: "Nu den gamle Wäinämöinen Körde slabberkäft ur stugan, Föste pratman ut i kärret, Sjöng hvar obedd gäst i dyen". Och då hördes ett bifallssorl kring stugans bänkar.
Dagens Ord
Andra Tittar