Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 maj 2025
Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem; med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull. Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå.
Verkets ställning i konstnärens alstring, konstnärens plats i det större sammanhanget, personlighetens och tidens insats i formens och tankens affattning för Frosterus blir allt detta frågor, som han försänker sig i och inte tröttnar att studera.
Genom dem intränger Gud oss; genom dem, som genom ett språkrör, talar han i våra själar och låter sig förnimma i många former: som samvetets röst, som konstnärens ingivelse, som aning och profetia.
Han fruktade dock att anbudet skulle avböjas, då konstnären Jönsson själv var en mycket förmögen man, och antagligen inte ville sälja. Som ett exempel anförde han, att Jönsson aldrig ens sålt några av sina egna saker. Det fåtal som fanns i hans konsthandel vore de enda i världen utom konstnärens egen besittning och hade vunnits på poker. Inte ens Nationalmuseum i Stockholm ägde en Jönsson.
Den sanne konstnärens hand föres ej av honom, utan av en högre makt, och vad som synes vara en nyck av hans fantasi, är en lag i den gudomliga naturen. Därom påmindes jag i går genom en berättelse av min faders vän, matematikern Diofantos.... Diofantos? Den underlige, tankspridde gubben? inföll Ismene. Ja, han. Det lär vara en riktig trollkarl, sade Ismene.
Och likväl strömmade mina tårar, ty ju längre jag betraktade honom, dess mer smältande genomskimrades hans skönhet av ett vemod, olympiskt och övermänskligt som hon, och jag undrade, om konstnärn medvetet hade inlagt detta drag i sitt verk, eller om det nödvändigt, utan konstnärens uppsåt, åtföljer den högsta, i former framställbara skönhet. Tacitus. Plutarkos.
Dagens Ord
Andra Tittar