United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Der, när Ammons hand förtryckte Herrans folk och till sig ryckte Jacobs arfvedel och stad, Fädrens Gud åt de förskräckte En förlossare uppväckte, Jephtha, son af Gilead. Der Hans dotters barndom grydde; Innom dessa ängder flydde Jungfruns dag så ljuft och lätt, Som bland palmbetäckta kullar Kisons silfverbölja rullar Hädan på Israëls slätt.
Så lidandets språk öfver allt ju sig höjer; Sänd blicken hur långt, och blott qval Du der röjer, Slut honom innom Dig, och likaså arm, Du röjer det än i Din klappande barm. Hvad är då väl lifvet, med dagar, som föda En växande oro och amma upp möda, Med fröjder, som flykta lik dimmor med hopp, Som, skyar i torkan, förgäfves gå opp?
*Främst, ett Lejon, drager Juda främst ett Lejon djerft och ungt.* "Juda är ett ungt lejon han hafver nederbögdt sig, och lägrat sigt som ett lejon, och som en lejinna." Jacobs välsignelse. 1 Mose Bok 29. C. 9 v. *Simeon sitt härskri höjer invid Hans.* Simeons stam bodde innom Juda-stams Snöre eller arfslott. Begge stammarne tyckas härigenom hafva varit sinsemellan närmare förbundne än de öfriga.
En glad, en öm, en trogen tjenarinna Och trefnad innom Jacobs tjell. Så förblefvo nu qvinnorne i fyra dagar på bergen. IV. Capitlet. Innehåll: Qvinnorna helsa solens uppgång med sånger och strängaspel. Vårens härlighet beskrifves. De naturliga tingens vansklighet och fåfänga bevisas. Om morgonen, den första dagen, voro qvinnorna tidliga redo och sungo hvarandra till med Psaltare i Choren.