United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Än i lador och rior, än i grottor och ofta i sin öppna båt sommarn om. Då vintern kom, var han långa tider försvunnen, han sade att han på Estlands kust fångade säl eller i de tjocka skogarne i norra Nyland jagade räf och vildt med egendomsherrarne. Peltonen såg på sin hustru, som satt der med bränvinsflaskan i handen, hvaraf hon nyss hält i Lasses kaffekopp.
De hade mer än en gång skrattat åt dem när de gått i skogen och plockat ris och släpat bördor till litet grått människobo. På de vida myrorna invid stugan hade de sett dem plocka bär. Och nu lågo de tokiga ungarna här, midt i skogen. Och inga vingar hade de att flyga med och ingen näbb att hacka med, om uf eller räf skulle komma på dem. "Ke-ke-ke-ke " skatorna skrattade i korus.
RHAISTES. Ändtligt har jag nu På klar och öppen gärning öfverraskat dig, Du dolske räf, som hittills gått i mörker kring Och snappat undersåters hjärtan från vår kung. Nu är du fången på ditt dåd, ditt straff beredt. Så gripen honom, I, min konungs trogne män, Ty han är den, som skickat ynglingen, hans son, Att vidt kring detta Salamis med hejdlöst trots Predika krig och uppror.
Sången tonade ut så vackert ibland gran och fur. Det var som om en liten änglahär dragit fram. Skogen lyssnade, höll andan. Inte ett ljud af gläfsande räf af hemskt tutande uf eller uggla. Endast barnens sång hördes. Ante sjöng med, starkt och högt. Han höll sina ögon anropande lyftade upp emot den tröstlöst dystra himmeln.
De kraxade som brandvakter, råa och skråfliga i rösten. Genast började de gorma om råttor och fågelägg, och flögo snart bullrande ut ur skogen. Skatorna tittade ut ur det högt i en talltopp skickligt hopfogade nästet. De fingo ej näbben ur boet förrän de skrattade. De skrattade åt att en räf långt borta tagit en hare och blifvit skrämd så, att han lämnat lite kvar till frukost åt dem.
Och klockan tio satt jag i lugn och ro och åt mina smörgåsar med god aptit fyra stycken. Du svarta räf! Jag ser nog, hur fint du går tillväga. Men du är i alla fall rar, och jag håller af dig. I dag skulle han hålla i sig och aldrig kyssa mig. Jag skulle tämjas med svält som en bångstyrig häst. Men icke helt ändå! Ett par små, snabbt förbihalkande parenteser, alldeles sådana som på teatern.
En bra hund fick vara på sin vakt just sådana styggvädersdagar då båd' varg och räf, och uf och uggla kunde söka sig fram till folkboningar. I dag hade nog gråhunden äfven en annan orsak att vara misstänksam. Den där geten, som gick och hofverade sig som hund, hade nästan retat vattuskräck på gråhunden, när hon gaf sig till att gå in i stugan och bli där öfver natten.