United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !


När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå För de steg, han tog tillbaka, han kunnat framåt , För den nesa, som han fäste vårt rykte, vårt mod, För de tårar, dem vi göto, vi bort gjuta blod? Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gällde sen, Låg vid Revolaks vår styrka ej i armar, men i ben?

Tre dar spårlös bana han irrat ren, fjärde dagen såg han ett segel; Rakt fram mot Fjalars drake dess kosa hölls, Och snart vid sitt mål det fladdrade slakt. 'Till strid dig red, kung Fjalar', bjarmers språk Med åsklik stämma ropte dess höfding, 'Din son slog fräckt vår konung och tog hans skepp, Gif bot för hans dåd, , lämna oss ditt!

Ack, vårt fördärf Bereds af detta öfvermod. EUBULOS. För sent. Han hör Ej mer din varning. TEKMESSA. Olycksfödde gubbe, säg, Hvi eggade du ynglingen till detta dåd? Vår ofärd är för handen. O Eurysakes, Kom i din moders armar, låt mig famna dig Ännu en gång, den sista.

FOLKET. Lämnom denna dom Åt gudarne, som pröfva allt. Att har händt, Som du förtäljt det, veta vi. RHAISTES. hören än! Jag kommer ned till stranden hit. afstånd ren Ser jag den gamle gömma snäckan i sin barm, I akt att mig bedraga, själf med detta dåd Bevisande, att han den ansåg vara min. Och hvem skall den väl höra till, om icke mig?

Nyss, Teukros kom Med skepp från Cypern, han, den gamle Telamons Förskjutne son, och kungaspiran efterstod, Smög, som man känner, denne bud till fienden, Men jag stod sköldbeväpnad i vår konungs här. För slika dåd har ära jag, men han sin skymf, Har jag hans gods, och han sitt hem uddens häll. Jag frågar nu, om orättvist, om oförtjänt Jag äger, hvad han ägde?

Lik blixten ur nattens moln flög blicken ur höfdingens öga. "Dougal, tidigare bragd nöts ut, räcker ej för alltid till sköld för stundens dåd ögonblickets svärd afskär lätt framtids blick. !"

Han flyttade en stund kulorna radbandet och lovade nya gåvor till kyrkorna, ty han hade en stark tro, men icke kärlek genom tron, utan bävan. Och mitt genom denna grottlika inre värld av vidskepelse och ångest rullade alltjämt ulvungablodet sin ljusa och ogrumlade flod med sång om dåd och bragd. Han försökte att omspinna det hela med ett nät av slug klokhet, men det spinnverket var skört.

Fru Olga i sin omstuvade dräkt från den sista flickbalen, obeskrivligen nätt och fin, ilade från den ena till den andra, ständigt beredd att hjälpa med råd och dåd och aldrig försummande att med nöje betrakta sin egen person i de olika speglarna. Av allt att döma hade hon för stunden glömt dagens sorger, uppskakande händelser och stora tankar.

Det var en lyftande anblick att se de bål, som flammade bergens toppar och i dalarnes djup. Också har jag det livligaste skildrat dem i min berättelse om dina dåd. Anmärk dock som en trogen historieskrivare, att äran av dessa lågor icke tillkommer mig, utan biskop Petros, sade Annæus Domitius.

Aldrig van vid att tänka något närmare över sina handlingar, hade han nästan beständigt lyckats, tack vare onkelns väntade donationer, att uppnå, vad han själv ville. Nu såg han sig plötsligt stå öga mot öga med handling och dåd, om han ej för alltid skulle utestängas från ett lyxliv, som för honom blivit en livsbetingelse.