United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som nu så har hon ofta bäfvat förr, som nu Hon skärpt sitt öra, längtande att spana ut Hvart vapenlyckans skifte, oblidt eller blidt. Då var mig Ajas' lärare i hörselns konst, Nu låter mig Eurysakes ej glömma den. LEDSVENNEN. Vid alla gudamakter TEKMESSA. Hvad bedyrar du? LEDSVENNEN. Jag tror, att din förnimmelse bekräftas. TEKMESSA. Väl!
Mig följde dina underfulla vårars minne Och dina nejders frid Och dina goda andar, burna i mitt sinne Ifrån min första tid. Och nu, hvad för jag åter från den vida världen? En hjässa, tung af snö, Ett hjärta, sjukt af lidelserna, mätt af flärden Och längtande att dö. Jag fordrar då ej mer, hvad jag förlorat, åter Af dig, du hulda mor!
Af kärlek hatade jag dig, Antti, af kärlek yttrade jag dessa vansinniga, rasande ord. Förstår du det ej? Hvarför kommer du då inte? Med längtande saknad, med hoppfull ömhet betraktade jag den stängda dörren. Jag höjde mina hopknäpta händer mot den: Antti, kom och brast i gråt. Dörren förblef stängd. Dess gula trä rördes ej af min gråt och dess mässingslås brydde sig ej om min klagan.
Med klappande hjärta räknade den vördige bagaren minuterna för gräddningen, längtande att se, om den skulle motsvara hans öfriga framgång. Ändteligen kom den rätta stunden, han tog ut ett spjäll, och se! Hvarje bulla därpå glänste som guld, var tung som guld, var guld. Hans hjärta klappade, tysta, halfdragna andedrag tillkännagåfvo under sömnen hans förtjusning.
Här sågo vi stenar uppstaplade, betecknande en osynlig väg i rigtning åt Jotunheim; vi stannade, sågo längtande mot snöfjellens glänsande toppar, men vände dem med en suck ryggen och gingo tillbaka mot söder. Åsen var på stora sträckor beklädd med hvit mossa, så djup, att foten nedsjönk deri lika djupt som romanskrifvare säga, att den sjunker i mycket fina damers golfmattor.
Men det klappade ren på hans läpp, det besinnade talet, Längtande ut, och han tog den raske Mattias vid handen, Tog sin dotter också och fordrade tystnad och sade: "Äfven att dansa är väl på sin tid; jag tadlar ej dansen, Tadlar ej heller joller och skämt, då det öfvas anständigt; Men man bör dock ej alltid, så länge det skiftande lifvet Varar, fiolers ljud och gigor, som mana till polska; Glädjen sändes ej heller så rik till den bördiga jorden, Att den beständigt förmår med vederkvickande håfvor Hugna en människas själ och böja dess sinne till skämtet; Därför gagnar det väl att i tid påminnas om allvar.
»Jag vill bita!» pustade en tredje medan kandidaten, matt efter gårdagens strid med de antiqvariska hönsäggen, endast kastade längtande blickar mot snön, som allt mer och mer sammansmälte för våra brinnande blickar.
På sitt späda barn, till barmen slutet, Höll sin blick orörligt fästad kvinnan; Mannen såg mot spången oupphörligt, Längtande att där sin broder varsna. Ej ett ord blef taladt; endast syrsan Skrek i höet, och i skogssjön anden, Och nå'n gång i modersfamnen barnet. Så gick dagen småningom till ända.
Längtande sågo de, frågade pris och suckade ofta, När de förnummo, hur dyrt de prunkande dukarne såldes; Men där talade då den unga, förståndiga Hedda: "Se, hvi dröja vi här och önska oss sådant, som aldrig Kan uppfyllas ändå? Hur skulle vi, fattiga pigor, Siden begära och silke, som blott en gosse med hemman Köper ibland åt sin brud, att fägna den lyckliga flickan?
De längtade efter renhet, ljus och kärlek, men de vågade ändå icke att komma fram till frälsaren. En sådan var ock tullnären Levi. Men då möter Jesus hans längtande själ med en uppmaning att stå upp och följa honom. Ty när Jesus en dag går förbi Kapernaums tullbom eller tullport, riktar han sina steg ända fram till Levi, ser kärleksfullt på honom och säger: "följ mig!"