United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !
Johannes hade dock snart bemannat sig, han slöt sig till frälsaren och följde honom troget in i Jerusalem, in i öfversteprästens palats och upp till den öppna pelarsal, där förhöret med Jesus var tillställdt. Petrus hade äfven ångrat sin feghet att fly. Han vände därför om och följde äfven han med skaran, som gripit Jesus, men på afstånd.
Inte heller nu kände han, att han levde i, genom och med Frälsaren. Kanske det redan var för sent. Utan att man var som ett barn, skulle man ej kunna ingå i Guds rike. Och han var ej längre ett barn. Han var femton år. Han kastade sig in i diskussioner med sig själv, byggde upp stora logiskt oemotsägliga tankesystem på grundval av vad prästen sade.
Hvilka pröfningar Gud än må lägga på oss, den käre frälsaren håller oss dock vid handen, och ur hjärtats djup kunna vi säga: "Herren gaf och Herren tog, lofvadt vare Herrens namn." Den lilla flickan med tändstickorna. Till teckningen. Det var rysligt kallt. Det började också bli mörkt sista aftonen på det gamla året, det var nyårsafton.
Med ängslan målad i sina anleten sträcka lärjungarna händerna mot frälsaren. Lif eller död för dem hänger i detta ögonblick allenast vid honom. Och se vinden tystnar på hans ord, vågorna somna och dö, som om där aldrig en storm gått fram öfver Genesaret, himmelns stjärnor spegla sig snart åter i det blanka vattnet. Det är så tyst, så tyst omkring frälsaren.
Då Ludvig skulle gå och lägga sig om kvällen, frågade honom hans mor: "Är det ingenting särskildt, som du skulle vilja tacka den käre frälsaren för i kväll, Ludvig?" Gossen stod en stund tyst och tänkte efter. Därpå föll han på sina knän vid sängen, knäppte sina händer och bad: "Tack, käre Jesus, att du gifvit mig två goda ögon.
Förut var han utsatt för fiendernas förföljelse, nu kunde ingen mänsklig makt gripa honom, hans kropp var odödlig liksom hans ande. Maria Magdalena var den första, som fick mottaga en uppenbarelse af frälsaren. Det var på själfva påskdagsmorgonen, då hon hade kommit till grafven för att söka den döde.
Vi känna dem från berättelserna ur gamla testamentet. Lärjungarne känna äfven igen dem, när Jesus under samtalet nämner deras namn. Ty frälsaren samtalar länge med Moses och Elias om Jesu död, som han skulle fullborda i Jerusalem.
Det var så härligt och så saligt att vara med den förklarade frälsaren och Moses och Elias på berget, att Petrus aldrig ville gå ned därifrån. Han ville bygga hyddor däruppe och kvarhålla det ljufliga, himmelska mötet. Men Petrus glömde, att de saligas ro och hvila icke kan vinnas här nere på jorden. Guds barn skola nog få ärfva himmelens sällhet till sist, men icke här nere.
Knäppta händer och tysta böner stiga upp till Gud från folket. Slutligen bryter Jesus själf tystnaden och riktar till de sina de mildt förebrående orden: "Hvarför ären I så rädda? Huru kommer det till, att I icke hafven tro?" Frälsaren förvånar sig öfver lärjungarnes brist på manlig tro. Det ser nästan ut, som om han väntat, att de skulle ha utfört det under, som han nyss utfört.
Småtärnorna sköto henne framåt, men hon ville icke gå utan stred emot, fast hon kände sig stolt och nöjd över att han hälsade så gott på henne. Som han satt där, tyckte hon, att han liknade det vänaste beläte af frälsaren. Men så bjud honom då hornet, viskade småtärnorna och lyfte upp hennes arm. Kan du förlåta mig! viskade han och böjde sig fram, så att han kunde nå hornet.