United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skyndsamt började sen den förståndige Petrus att klä sig, Drog med förnöjelse de bepröfvade, hålliga, gråa Vallmanskläder, som skylde mot köld hans fylliga lemmar, Passade fötterna sen i värmande strumpor af svart ull, Skodde sig snabbt, steg opp, tog fårskinnspälsen af väggen, Svepte sig välansenlig i den och spände kring medjan Läderbältet, prunkande grant med sitt häkte af mässing.

Den blomma, som växer i skogens djup eller åkerrenen, sade mången nu, är ofta till färg och form skönare och doftar härligare än den, som uppdrages af trädgårdsmästaren, om också den senare är mera prunkande, frodigare och fylligare. Under dessa förhållanden kan det ej förvåna, att ett mottagligt och varmt sinne som Lönnrots helt och hållet lät sig hänföras af folkdiktningen.

Anna, förståndiga mor, väl hade du mycket förändrats, Sedan du bröllopsnattens behag invigde och ryan, Kinden var rynkig nu och de smidiga formerna fetnat; Men densamma i prakt var än din rya med samma Röda och hvita och svarta och blåa fasoner i ullen; Denna tjänade nu din bror till ett prunkande täcke.

Längtande sågo de, frågade pris och suckade ofta, När de förnummo, hur dyrt de prunkande dukarne såldes; Men där talade den unga, förståndiga Hedda: "Se, hvi dröja vi här och önska oss sådant, som aldrig Kan uppfyllas ändå? Hur skulle vi, fattiga pigor, Siden begära och silke, som blott en gosse med hemman Köper ibland åt sin brud, att fägna den lyckliga flickan?

Henne förtror herrskapet de prunkande väfvarnas skötsel, Henne bestyret om mat och källarens nycklar och bodens, Och snart kunde du tro, att hon fostrats där som en dotter." Men nu föll han i talet, den välförståndige Petrus, Lysten att föra det ut, som hans kunniga hustru begynte: "Hedda menar du visst, Zakarias' dotter, med lätthet Känner jag Hedda igen i det välförtjänta berömmet.

Ren man hälsat hvarann och med återseendets glädje Växlat förtroliga ord, och ren hos den gamle i kammarn Satt hans älskade son med en vän, ditbjuden för sommarn Långt var åter väg den rike befallningsman kommen, Hvilken för många bestyr och förargliga rester i socknen Knappt hann bygga med ord en prunkande våning och hvälfva Taket och sätta fönsterna in, han nödgades resa.