United States or Solomon Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Att jag var sänd af dig, den nye härskaren På denna ö, jag sade; att gemensamt hat Mot Ajas ätt er borde närma till hvarann Och att du vänskap honom bjöd och bad om hans. Då blef han åter ljusare att skåda, bort Flög hotets mörka skugga från hans ögonbryn Och vänligt gaf han mig det svar, jag nämnde nyss.
Bella gick emot Hanna, som just nu återvände från sin exkursion till gossarne. Konstiga pojkar! utbrast hon smått förargad. Jag fick ej ett ordentligt ord af dem. Äro då alla rent af förhäxade här? Kan du tänka, Petter kom ej ihåg hur långt de hunnit i matematiken, och Thure kallade mig fröken, som om vi ej duat hvarann i snart två månader.
Och hvad säger Carl? Den Carl, den Carl, ack! hur kan han? Han har icke ens brytt sig om att höra efter hvad som felats mig. Han har nästan glömt, att jag fins till. Han tycker för resten liksom jag sjelf att vi inte passa för hvarann. Han ser mig icke mer, om han också har mig framför sig. Och det är knappt fjorton månader sedan vi vigdes, lyckliga och sälla. Atte skakade på hufvudet.
Och nu kom vi nog snart fram till nån' storgård så ni få mat. Sätt opp dej på kälken du å Maglena, så få ni värma hvarann. Så ja, de va granne småstinter, som int grine länger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon såg er."
Att de inte en gång kunde ruska om hvarann ordentligt och så hålla frid! Att jämt hålla på och bråka! Det var allt för lumpet. En ordentlig kalabalik, så dammet rök om dem och så stillestånd! Men jämt! Fy då! »Frun, frun, frun, kom hit!» Det var madamen, som skrek, och när husets härskarinna öppnade dörren, såg hon den gamla surögda madamen med händerna i kors stå vid fönstret.
Människobarn pläga också understundom träta med hvarann och ingen vill ge vika. Kom då ihåg, att den som har största förståndet, den bäst uppfostrade, han bör gifva efter. Ja, " den bästa ger vika ". En god rekommendation. För många år sedan stod på kajen i en af våra större sjöstäder en gosse, som frågade efter kaptenen på ett af skeppen, som lågo förankrade där.
Patron talte alltid ondt om honom för mig och om mig för honom. Än var det han som skulle sagt om mig fanstyg, och än tvärtom. Vi träffades sällan, men då vi råkades, skälde vi ned hvarann, sade hvarann stickord och käbblade som småbarn.
Och när de träffas som vuxna människor, se de hvarann ännu som stora barn och kunna rakt inte förstå, att det var så rysligt längesedan de lekte och drömde såsom små. Men någonting så minnesvärdt och högtidligt blir barndomslekarna endast för dem, som därjämte lära sig arbeta duktigt och på fullt allvar under sin uppväxttid.
Men ett fatalt öde kom honom att förlora denna vän också. Fastern hade icke tyckt om det nya giftermålet, och brytning med brodern hade inträdt. Detta var en stor sorg för gubben. Umgänget upphörde, och man såg hvarann icke mer. Det var högfärd naturligtvis. Men en dag möter Johan kusinen, då en äldre flicka, mycket fint klädd, på gatan.
Hennes ansigte är utmärgladt, hon har en hvit duk öfver hufvud och öron. Hennes magra händer äro till hälften lindade med hvita trasor, och armarne skaka oupphörligt inåt, i båge, så att fingerknogarne gnidas mot hvarann. När hon får se barnet skakas armar och knän våldsamt och hon brister i gråt. Hon kysser gossens hufvud. Gossen känner sig illa till mods. Han är blyg och gråtfärdig.