United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nadja steg upp från pallen och stod en stund tyst. Hon arbetade häftigt med sig sjelf. Hon gick till fönstret. Så tillbaka igen. Slutligen kastade hon sig åter till hans fötter och brast i gråt. Atte, Atte, ta mig! Jag vet, att jag är dålig! Jag vet, att jag är en stackare. Jag har en dålig natur, det har jag alltid fått höra. Af mor, af frun, af alla mina matmödrar.
Och hvad säger Carl? Den Carl, den Carl, ack! hur kan han? Han har icke ens brytt sig om att höra efter hvad som felats mig. Han har nästan glömt, att jag fins till. Han tycker för resten liksom jag sjelf att vi inte passa för hvarann. Han ser mig icke mer, om han också har mig framför sig. Och det är knappt fjorton månader sedan vi vigdes, lyckliga och sälla. Atte skakade på hufvudet.
Du borde förstå, ... jag är gift karl nu, hyggligt hus ... jag vet inte hur du ... hm. Åh, sjåpa dig inte, Atte, och var inte så generad för mig. Som du ser, generar jag mig inte alls sjelf. Jag ämnar bli riktigt fin nu, ser du... Artist! Jaha, du behöfver inte skrika om, att jag var hos Guroffs inte... Den gamla historien... Frun din är riktigt god vän med mig nu. Ni har inga barn, förstås.
Jo, du var prinsessan och jag prinsen, och Jaska var hästen, som vi flydde bort med från det förtrollade slottet. Vedstapeln nere vid snickarverksta'n, ja. Och din mor var draken. Som spruta' eld. Och min far var konungen... Och så skulle vi gifta oss och få hela konungariket. Nej du, bara halfva. Och nu har herr Atte Ja, kalla mig så, det låter trefligare.
Det är så att hör du, för mig bort till fru Mäienen i gröna salongen, jag kan inte se det der kurtiserandet. Förlåt, söta Atte ... ett glas vatten, men kokt, du jag törs inte dricka Neva-vatten, för jag blir strax dålig. Kom! Hon tog hans arm och gick ut. Nadja och Carl hade ingenting märkt, de fortsatte sin lilla scen vid kakelugnen. Fru Mäienen satt med husets värdinna och utgöt sitt hjerta.
Atte steg upp på akterbrädet, tyngde på jullen, så att den vickade upp och ned, till höger och vänster. Det var en fröjd! De skreko, jublade och klappade i händerna. Nu aflägsnade sig slupen med de hvitklädda damerna. Anna lutade sig fram för att bättre se, men tog öfverbalansen och skulle hafva fallit, om hon ej fått tag i kanten af bryggan.
Hon lyfte upp sitt allvarliga, förgråtna ansigte med de mörka ringarna kring ögonen. Långsamt slöt hon ögonlocken och öppnade dem så igen och såg länge och sorgset på honom. Ser jag ut som om jag ljög? Hon sade det snyftande, men med undertryckt rörelse. Af tonen i hennes röst kunde man ej veta, hur mycket hon lidit. Atte kände sitt hjerta krympa ihop.
Och nu har Atte blifvit så lärd och så fin. Och så du har blifvit en vacker flicka. Nadja såg ned hon skrattade... Ja, det är många som tycka det ... men jag kunde aldrig tro, att en fin herre... Adolf tog ett steg framåt. Min kära flicka, vi måste gå nu. Gå du andra vägen, jag går den här, det passar inte att vi gå tillsammans genom skogen ... om någon såg oss, så... Nadja drog sig åt sidan.
Men Atte rodnade och hostade af förlägenhet, han aftog stillsamt sin andra handske, höjde handen i nivå med sina ögon, böjde fingrarne och betraktade sina långa välskötta naglar, som om de kunde ge honom förklaring men jag förstår inte. Inte? Hvad? Hvad du menar.
Tamburdörren öppnades bullersamt och Nadja trädde in, klädd i en modern vinterhatt, slamsig sidenkappa, elegant pelskrage och muff. Jag visste, att du skulle ha' kalas, och här är jag! Du får inte säga nej, min sockerdocka! Så, Atte lilla, var inte ledsen! Inte är du ond, du bjuder ju mej med inte sant? Hon tog honom på axlarne med händerna och såg honom inställsamt i ögonen.