United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dagen är kort, det är väl att i tid framhinna till stället." Så han talte vid dörrn, och alla de hörde hans stämma, Fulle af nit, som det höfves en man, då hans herre befaller. Ingen hade dock där, som velat med billighet döma, Sagt, att en annan snabbare var att fatta sin bössa Eller mer villig att gå än den välförståndige Petrus.
"Icke dock så", genmälte den välförståndige Petrus, "Icke dock så, ordkunniga mor; hvad min herre befallt mig, Måste jag lyda, om än det ej glädde mitt sinne som jakten. Men om han kommer i morgon, din bror, den raske Mattias, Väl, undfägne du då med vänliga håfvor den käre, Så att han sitter i stugan förnöjd, tills jag hinner tillbaka."
Sade; ur hvilan spratt den raske Mattias, och redan Satt han i sängen rak; men den välförståndige Petrus Gick att bestyra om eld och sökte väl länge i härden, Innan där djupt på bottnen han fann det glödande kolet.
Men då teg han ej mer, den välförståndige Petrus, Utan han höjde sin stämma till skryt och talte och sade: "Älgen träffar du, broder, så länge med ögat du ser den. Skjuter du, måste han dö, om geväret ej blifvit sig olikt; Flere berömdare skott än ett slikt man gjorde med detta.
"Hej, Hej!" ordade åter den välförståndige Petrus, "Icke dock så, ej går jag åstad som en tiggares talman, Hvilken för bruden en narr och knappast tobak för sig själf får. Talar jag, måste en stäfva med öl först lossa min tunga, Sen skall en brudgumsgåfva också jag äga för bruden."
Men då den välförståndige Petrus sutit en stund där, Trädde han fram och lade den glimmande duken på väfven: "Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias från Kuru, Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan, Är hon ock vacker som du, och som du värderad af alla." Sade och satte sig ned och rökte och började åter: "Icke blott duken han ger, men sig själf han bjuder dig äfven.
Denne satte sig där, påtände sin mässingsbeslagna Pipa och rökte tobak, som han själf planterat och skurit, Medan med nöje han svarte sin syster, som frågade mycket Så om hans blomstrande barn som hans bördiga hemman i Kuru. Petrus, den välförståndige, gick och löste ur redet Fålen, som stampande stod fastbunden med tygel på gården.
Men då log han behagligt, den välförståndige Petrus, Glad af sitt goda förslag, och han talade åter och sade: "Därtill att finna ett råd är lätt, ty, i sanning, din önskan Passar till ställningen nu som osten till krusade formen. Tidigt i morgon går jag på älgjakt, såsom min herre Bedt och befallt; då följer du raskt, med min bössa beväpnad, Och så hinna vi snart till den välbemedlade herrgåln.
Leende svarade åter den välförståndige Petrus: "Hå hå, kunniga Anna, betänk, att min herre allena Vill ansvara för oss, om befallningsman för oss till tinget. Noga besinne du, mor, att älgarne borde besparas Endast för kungens gevär, om han nå'n gång reser i landet."
Ädel synes hon mig och ett mönster för gamla och unga." Honom svarade glad den välförståndige Petrus: "Anna och ingen annan det är, min aktade hustru, Hvilken i många skiftande år, som kommo och flydde, Trogen vårdat mitt hus och skänkt mig söner och döttrar. Mig berömmer den man, som henne berömmer och ärar."