United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skymmeln spände den reslige Karl snart färdig i redet, Fällar i slädan man bar, och ut begåfvo sig alla, Väntande glädje och dans; inhysingen Pavo allena Låg på den sotiga muren och sträckte ett ben och ett annat; Röra sig iddes han ej till den kalla, besvärliga färden, Utan han älskade mer gårdsvaktareposten och valde Hvilan och hettan och röken och barnens och syrsornas sällskap. Sjunde sången.
Snart skall jag mer Ej se din morgonrodnad gry, ej höra De hymners ljud, som följa dina spår; Men du, ej trött, ej åldrad, skall ännu Ditt friska spann igenom världen jaga Och mäta sekler åt förgängelsen Och lugnt utur förgätna släkters mull Till blomning åter nya släkter väcka, Till dess du äfven en gång, mätt af år, Ur redet löser dina gyllne fålar Och lägger ner ditt rika lån hos Gud.
Petrus själf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron Började sakta sin färd med den härdiga skymmeln i redet. Skakande tyglarna, talade då den förståndige Petrus: "Aron, min vän, fast fålen är god, ej vill jag i traf dock Åka, ty lasset är tungt; men biter dig kölden i meckan, Säg, och jag smäller ett slag, och vi dröja ej länge på vägen."
Hon lade sig nämligen på magen mellan de två stenblocken, skrufvade sig som en fågel för att få det bekvämt i redet, stödde armbågarna mot den mjuka mossan och lät ansiktet sjunka i händerna som i en klyka.
Ingen mänska skönjdes, lass och vagnar blott, Utan förspann, vända norr ut, som de stått: Allt var, som det varit, intet annorlunda; Samma färd som hittills tycktes åter stunda. Samma färd? Nej, något olikt fanns ändå, Fast ej blicken strax i skuggan föll därpå: Just den sista kärra, som åkt upp i ledet, Den stod omsvängd nu och hade häst för redet.
»Du är allt bra slängd i italiano», sade Johan erkännande. »Åhja, tja, man redet sich!» svarade Petrus blygsamt och ägnade en tacksam tanke åt den i Stockholm inköpta 50-öresparlören. Men Åke grep sin mössa.
Jag har ändå njutit så mycket gott här i huset, att jag aldrig kan betala det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke vill jag vara en otacksam gökunge, som lägges i ett främmande bo och fostras av främmande föräldrar och till tack för det tränger de rätta barnen ur redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke hindra... Mor, var är nyckeln till skåpet?
Vill han färdas bort och är krasslig själf eller har svaga personer i sin vård, så spänner bonden efter urgammal sed sin häst i redet och föres honom eller hans närmaste villigt och anspråkslöst till nästa gård. På detta sätt lefver tiggaren i Saarijärvi och ibland finnarne i allmänhet. Han äter bark, emedan bonden äter bark; skulle bonden lefva af hvetebröd, så skulle tiggaren hafva samma föda.
Annat har jag ej fått tid att förtära på hela dagen och trodde nu, att jag skulle kunna stjäla mig helst till en kvart timmas ro för att hinna få mig middag; men det är som vanligt: ställ dig blott i redet, nog finnas de, som lassa på." "Huru kan man", sade den unga frun, sorgligt förebrående, "vara så nogräknad om några steg, då man kan göra en annan en stor tjänst.
Ja, min gamla barm känns höja När jag honom minns i ledet; Skulle dödens fåror plöjas, Vänner, det var häst i redet; Aldrig ängslig och förlägen, Bara hejsan och ur vägen, Gången jämn och efter trumman, Framåt, det var hufvudsumman. Och hur var han dock ej boren, Vänfast, trofast, lugn och stilla Som ett barn, fast grå till håren, Ville han knappt ovän illa. Fienden var för hans händer.
Dagens Ord
Andra Tittar