United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ser man ej mången gång, hur äfven den frodige hästen Tröttnar i backen, då ensam han drar det betydliga lasset? Men där föraren går vid fimmelstången och hjälper, Manande mycket med vänliga ord, där komma de båda Lättare fram; och så är bekymret mindre för mannen, När af en trogen hustru han följs, som delar hans möda."
Maglena gned hans gamla pälshufva i snön, och skrapade tröjan med skarsnöklimpar. Hon tyckte alt han såg riktigt fln och storbondaktig ut när han vände sig emot henne och bjöd farväl innan han lyfte på dörrgrenarna och gick ut. "Jag få godt möte, häst och karl", log han emot Månke, som kom med lasset fullt af tjärfyllda tallrotsknölar. "Ptro, still Blacken", sade Månke åt sig själf.
Därmed anses diskussionen avslutad, och sedan vagnredet blivit krängt tillrätta, lyftes farbrodern på lasset, tömmarne lämnas åt Lundstedt, som trycker de närvarandes händer och under allas välönskningar sätter Blacken i gång framåt!
Ett sådant äfventyr hade ännu ingen upplefvat, och vi skulle häller aldrig i världen glömma det. Makalöst roligt hade vi haft, lasset var ännu därtill så förskräckligt högt säkert var där minst en famn ved på det! Och inte skulle hvar och en vågat göra det, knappast någon enda flicka i hela skolan utom vi tre. Vår stolthet kände naturligtvis inga gränser.
Ja, tag oss upp på lasset, inte väga vi mycket! Han stannade och såg leende på oss. Månntro ni skulle hållas där uppe? Det göra vi nog. Nå stig opp då och försök. Vi klängde upp ett, tu, tre, och sutto sedan uppspetade i höjden, ofvanpå vedträna, nöjda och belåtna. Himmel, hvad det var roligt! Skola vi åka så här genom staden? Ja, låt oss göra det! Nej, men tror ni vi våga? frågade Anna.
Men med ena handen på ett spenbarn, Med den andra emot barmen hållet, Viste hon och talte så till förarn: "Låt mig följa på ditt lass ett stycke: Jag är trött af bördan vid mitt hjärta." Och han tog den bedjande på lasset, Och hon satte sig bakom med fången.
Den der köpmannen vore en rik karl, som tusen gånger klått den fattige en liten återtjenst af dem hade han väl förtjent. Matti var således med. Han lånade hästen och skötte om »den yttre affären», medan de andra skötte sitt värf der inne med både vana och talang. Man hade lasset fullt, sängkläder, möbler, husgeråd och en hop små vackra bohagstillbehör, dessutom jernsaker, äfven de af något värde.
Petrus själf och hans dotter och Anna och tiggaren Aron Började sakta sin färd med den härdiga skymmeln i redet. Skakande tyglarna, talade då den förståndige Petrus: "Aron, min vän, fast fålen är god, ej vill jag i traf dock Åka, ty lasset är tungt; men biter dig kölden i meckan, Säg, och jag smäller ett slag, och vi dröja ej länge på vägen."
Grålle bar från eget stall sitt damm i världen Och sitt sot på näsan Spelt från egna härden. Där de syntes så alltjämt i trängen sist, Är det säkert, att på skratt var ingen brist; Hästen gick i sömnen, gubben sof på kärran Hur den gamla hölls på lasset, vete Herran.
Och med en kraftansträngning samlar han ihop armar och ben och går ut till vagnen, tar tömmar och piska, kliver opp på hjulet för att överskåda lasset och se om Lundstedt är där. Stå inte på hjulet din inskränkta fan, ropar Kindgren från boddörren, du faller ju om kraken rycker till. F...aller jag?