United States or Faroe Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hanna skulle helst låtit bli att tala om sig sjelf, men Bellas ögon uttryckte så mycken öm frågvishet, att det tillbakaträngda bekymret bröt fram på nytt. Hon lade händerna för sitt ansigte och hviskade, lutad mot Bellas knä: Bella, jag kommer att afgå från skolan endera dagen. Åh, Hanna min, det är ej möjligt! Det får du inte. Är det för sqvallrets skull?
Därför har jag också rätt ofta i stojet af dagen, Ofta i nattens lugn på din framtid tänkt och med oro Fruktat att nödgas lämna dig här allena och värnlös. Nu är bekymret förbi, om du fyller min önskan och räcker Honom din hand, den aktade herrn, som står vid din sida.
Han började springa, men t-s-s, t-s-s, kom ljudet efter honom, obevekligt som bekymret följer ryttaren på hästryggen. Han ökade takten; han sprang för livet; till slut stannade han dödstrött, och t-s-s, t-s-s, hörde han de tassande stegen komma flygande längs den nattsvarta vägen. Skräcken, den blinda och oresonliga, grep ett sista tag om hans hjärta och kramade till. Det var mer än tillräckligt.
Den gamle stod en stund Med handen på sitt rika skägg betänksam; Omsider, skakande talte Sitt hvita hufvud, såg han opp och talte: "Hur länge, vet jag ej, O furste, blott bekymret mäter tiden. Hvad är att räkna år För den, hvars lif en vårdag likt förflutit! Jag var ett barn ännu, När af er höga furstesläkt jag upptogs, En yngling var jag, när Er ädle faders första steg jag stödde."
Men, förståndiga Hedda, till dig vill jag tala ånyo, Såsom jag plantat förut i ditt bröst allvarliga läror Från den dag, då din mors mildt varnande stämma var tystnad Och på mig ensam föll det tunga bekymret om barnen.
Jag finner också, att de tre viktigaste satser, i hvilka er åsikt af lifvet blottar en svaghet, redan äro af mig berörda; jag menar den skarpa söndringen, som bortskär skapelsen från skaparen, det själfviska bekymret, som afser blott en egen individuell salighet, och den stolta ofördragsamheten, som uttalar förtappelsens dom öfver varelser i Guds värld.
Om man helst skulle komma till sommarn, kanske skulle det se'n igen gå på något sätt. Ja, det är visst och sant. Men när man ofta inte vet, hur man skall komma öfver morgondagen, sade Mari, som satt i vaggan med barnet på armen. Och den der beständiga sorgen och bekymret vill så förslöa sinnet. På många nätter har jag inte heller fått sofva för den här stackarn.
Ser man ej mången gång, hur äfven den frodige hästen Tröttnar i backen, då ensam han drar det betydliga lasset? Men där föraren går vid fimmelstången och hjälper, Manande mycket med vänliga ord, där komma de båda Lättare fram; och så är bekymret mindre för mannen, När af en trogen hustru han följs, som delar hans möda."