United States or Albania ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var ljuft att en stund tro, att allt var som förr, och med en rörelse, omöjlig att hejda, tryckte hon Bella till sig och kyste gång gång de skälmaktiga, älskade ögonen. Derefter kom allvaret och tanken hennes brutna föresats, och hon lösgjorde sig sakta och vänligt ur Bellas armar. Låt oss ned till stranden, sade hon, jag vill tala med dig.

Ibland sutto alla syskonen kring Bellas säng och pratade om skolan, och ett par gånger hade hon haft glädjen att mottaga ett par af kamraterna som helsningsdeputation från hennes klass. Men hennes käraste stunder voro likväl de, Hanna hade ledigt och satt vid hennes säng. lyste Bellas ögon. Och Hanna hade en förmåga att berätta saker , att de intresserade, utan att minsta sätt trötta.

Jag skall gerna omtala allt för dig, tant, sade hon nästan ödmjukt. Du har rätt att veta det, du är ju Bellas mor. Och följde berättelsen om hela aftonen hos Enestams, under det hon öppet såg fru Palmfelt i ögonen. Hon beskref sin ovänlighet mot Lilli, sitt vårdslösa sätt och sin brist sällskapsvett.

Men hon kunde ej tvifla Bellas ord. Det var som om tyngden i hennes inre småningom rullat bort och låtit de djupa, varma vågorna der under välla fram allt högre och högre. Hon böjde sig ned öfver Bellas hand, denna kära hand, som hon ännu kanske finge behålla i sin. Om jag vågade tro dig! hviskade hon. Det kan du, Hanna min! Bella strök lätt smekande hennes hår.

Det barnsligt goda och veka fans visserligen qvar, men det hade blifvit uppblandadt med en liten portion bestämdhet och sjelfständighet, som alls icke klädde henne i en del kamraters ögon. Att umgänget med Hanna förorsakat denna förändring, insågo alla. Men de mera tänkande bland flickorna värderade Hanna allt för mycket för att af egoistiska skäl missunna henne Bellas vänskap.

Hvarifrån kom detta varma och mjuka i stämman, som trängde rakt in i Bellas försonliga hjerta? Hon tryckte tyst Hannas hand, och som hon nu var vid sitt hörn, skildes de åt med en nick. Bella funderade hela dagen öfver den nya kamraten. Hon var underlig, olik alla dem hon kände. frånstötande, och dock tilldragande. Och hur hon talade, nästan som stort folk.

När théet var drucket, drogo flickorna sig in i Bellas rum och kröpo upp i den gamla obeqväma soffan för att ännu en liten pratstund. Dessapratstunderhade blifvit Bella allt kärare och oumbärligare. Hon tyckte sig ösa med fulla händer tankar och intryck ur dessa samtal, och hon bearbetade dem sedan när hon var ensam, tills hon fått det ena eller andra klart för sig.

Du skall veta att hon är mycket stolt, min mor, fortfor Hanna, hon såg Bellas förvånade blick. Hvarför skulle hon hålla till godo hans penningar, när hon mistat hans kärlek? Också jag svälter hellre, än jag mottager en penni från honom .

Hon kände, att hon veknade, men var ej det klara med sig sjelf, om hon skulle anse det som en otillbörlig svaghet, eller som ett menniskohjertats rättmätiga behof att älska och begära kärlek. Bellas mor hade med intresse följt utvecklingen af de begge flickornas vänskap.

Men hon kände sig blyg för dessa främmande tankar och framkallade sin trotsiga sinnesstämning för att hålla dem afstånd. kom åter Bellas varma, tillitsfulla syn lifvet och liksom slipade bort de hårda kanterna inom henne.