United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Jag nöjer mig i alla fall med mindre," sade Alma skrattande och gaf en tacksam blick åt Nymark, som hade hjelpt regnkappan på henne. Till festens program hörde sällskapsspektakel. De kommo i lagom tid, just då det ringde tredje gången och förhänget gick upp. Man gaf "Första kärleken." "En stor kokett, den der lilla fröken!" sade Nymark sakta till Alma. "Hvad heter hon?"
Och obeväpnad är hans arm Och fri hans skuldra, lätt hans barm, Och ingen lie röras får, Fast skördens högtid förestår. Men festens timma slår till slut; Då kallas barn och maka ut, Och med de sina, from och rörd, Han vandrar nu till dagens skörd. Och glad han blickar opp och ser, Hur skaror samlas mer och mer, Hur känd och okänd styr sitt steg Till samma mål, till samma teg,
När du jublets toner hörde, Väckta tankars sorg mig störde Under festens dag. Späda äro hjärtats vårar, Därför ser du Seidis tårar, Dyre herre, Därför gråter jag. O, där nordens bloss sig tända, Vissnar nu som hon, kanhända, En förlåten brud, Blickar hit mot oss och gråter, Fordrar stum en älskling åter, Som försmäktar Här på segrarns bud."
Här stirrade han på Carlsson för att få några upplysningar om festens karaktär och ändamål, för han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid, rum, orsak, mening hade förflyktigats. Men Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan.
En annan gång firar skalden på ett högst snillrikt sätt under festens gamman en allmänt beundrad skönhet, i hvars beröm, utom andra artigheter, antikens gudaverld ståtligt figurerar.
Han strök tankfullt, smekande hennes hand och sade lågt, plötsligt allvarligt: Ser du, Edmée om jag inte hade haft min stjärna på himlen och därtill förstått att räkna bättre än de andra, så att jag lyckats kämpa mig fram till den första platsen, så skulle jag nu av alla dessa människor, vilka därinne vänta på Förste Konsulns ankomst som på festens glanspunkt, varit hatad som en skabbig hund.
Och snart vid hennes vård man fann, Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glömma bort sin nöd, Hon tog så gladt sin makes bröd Och bar det fram till aftonvard Med litet mjölk, i bunken spard. Från halmen, glest på golfvet bredd, Till festens måltid, sparsamt redd, De muntra barnen redan gått; Vid muren kvar blef gästen blott. Hon tog den arma med sig då Och förde honom fram också.
Här stirrade han på Carlsson för att få några upplysningar om festens karaktär och ändamål, för han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid, rum, orsak, mening hade förflyktigats. Men Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan.
Det är blott, så att säga, ett stundens lif på krogen, men som sådant högst lefvande skildradt. Det originellaste består i den häftiga patos, som strömmar öfver det hela. Man hör ännu festens buller, kamraternas sorl och glasens klang genom de två sekler, som skilja oss derifrån. Rytmen passar mera för utrop än toner.
Nu blir tyst, helt tyst för stunden, Som till andakt allt sig skickar. Festens hjälte står i runden, Ren ett mål för allas blickar. Han är brudgum. Ordnar smycka, Stjärnor tynga högtidsskruden. Med en himmel full af lycka Väntar han den sköna bruden. Och hon kommer. Af sin fader Ömt ledsagad, ses hon skrida Mellan höga gästers rader Till sin höge brudgums sida.
Dagens Ord
Andra Tittar