United States or Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men ville jag dig fråga, hvems blir denna graf, Då vet jag, funne förevändningar du straxt, Bekände ej, hvad säkert är, att den är redd Med oblygt trots för skuggan af din konungs son. EUBULOS. Hvem gåfve väl den arme eljest griftens hägn? Dock där syns Hyllos, skåda! Har jag talat sant? RHAISTES. Vid Zeus, han kommer. Hvad? Den öfvermodige Bär i sin hand en bila; vill han dräpa mig?
Anmärkningsvärdt är, att denne man, som redan de första dagarna af färden fått byta sin plats vid grötgrytan mot den i masttoppen och som sutit där i storm och oväder, lik en ikorn djärf och fästad, skulle på en lugn redd, då fartyget låg för ankar, som en drömmande famla fram och handlöst tumla öfver bord. Men sådan är finnen.
Han följde fartyget åt utan kista. Hans lott blef att falla i sjön på Londons redd och drunkna på denna sin första resa. Men han dog icke oberömd i sin krets. Kaptenen tröttnade aldrig att vitsorda denna människas utomordentliga förslagenhet, käckhet och exemplariska förhållande, och mången gammal sjöman bland besättningen svor högt vid sin hemkomst öfver hans död.
De båda sjömännen voro landsmän och hade icke sett varandra på 7 år, då de bägge varit i livsfara på Malmö redd, i det att en ångpanna på en närliggande båt sprang i luften. Slumpen hade förökat det rörande och intressanta i återseendet.
Och snart vid hennes vård man fann, Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glömma bort sin nöd, Hon tog så gladt sin makes bröd Och bar det fram till aftonvard Med litet mjölk, i bunken spard. Från halmen, glest på golfvet bredd, Till festens måltid, sparsamt redd, De muntra barnen redan gått; Vid muren kvar blef gästen blott. Hon tog den arma med sig då Och förde honom fram också.
Dagens Ord
Andra Tittar