United States or Sri Lanka ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den lille Adolf kände ett häftigt begär att slå in ett par av de tänder, som lyste i länsmannens vidöppna, försmädligt grinande mun; hade han varit jätten Finn, eller åtminstone den för sina vidunderliga kroppskrafter bekante Smålandsdrängen "Puttetorpa-here", skulle han helt visst jagat patronen, länsmannen, skrivaren och hela den auktionsbesökande menigheten i alla kompassens väderstreck.
Kvartermästarens grova näve hade gång efter gång förgäves dunkat mot ekbordet, då han kände någon rycka sig i kappan, och bakom honom stod en välbekant grinande figur, den i Helsingfors drunknade Sam, vars bedrövliga ändalykt kvartermästaren förnummit med mera nöje än saknad. Vad nu, din slyngel? Ligger du icke på sjöbottnen? Det var skada; du skulle ha blivit en god mat för girsarna.
Gubben tände sin pipa och vardt språksam, medan tekitteln kokade öfver elden; i det sömndruckna grinande barnets hand stack Hertha ett stycke kakes, något som tvärt gjorde lillan stum af fasa; men grensle på en stol vid spiseln, med armarne på stolkarmen och ryggen vänd mot elden, satt Tobias den andre med orörlig trygghet och iakttog alla våra förehafvanden.
Fru Olga hostade och snöt sig kraftigt, hon gick med tunga, långsamma steg fram till dörren, som öppnades av köksan. De båda ungdomarna hade försvunnit och hon kunde ge sina order. På var sin kant av stora trappan sutto Ludwig och Brita, hopkrupna, grinande mot solen men orörliga och allvarliga som indianer i rådslag. Ludwig sa: Jag tycker i alla fall det. Men du är en lerkruka.
Han såg ännu den dödes grinande ansikte med dubbelhakorna. Han tog upp lampan och lyste på sitt eget ansikte i en liten spegel som hängde bredvid fönstret. Hade han redan åldrats? Var det där David Ramms ögon som stirrade så plågsamt mot honom, odågans ögon och slappa, sorgsna drag! Nu bad far därinne, Herre Kristus, fräls mitt barn, sade han nog.
Här stirrade han på Carlsson för att få några upplysningar om festens karaktär och ändamål, för han var redan fullständigt frånvarande, så att årstid, rum, orsak, mening hade förflyktigats. Men Carlssons grinande ansikte gav ingen lösning på gåtan.
Det blir bara så svårt och tungsamt för oss andra. Och efter den dagen blev Abraham viss på, att hustomten spionerade, överallt dök det gråa, ilsket grinande gubbansiktet fram. I skogsbrynet, vid milan, bakom halmstacken, ur höet i ladan, överallt. Och alltjämt grinande. Vad tusan skrattar inspektorn åt? Det är då ett förbannat sätt att jämt gå omkring och flina åt folk
Rött och blått och guld och silver blänkte utefter muren. Alla möjliga ting och djur från gård och skog och sjö hade dragits fram ur sin vardaglighet och adlats till märken. Där lyftes i solskenet icke bara halshuggna troll och grinande ulvar och björnar, utan där framtittade också bondens oxe med sina långa öron och horn, och tuppen kråmade sig med sin kam.
Och han började med att hälsa David hjärtligt välkommen hem, varpå han gick vid sidan om honom, ivrigt och hela tiden försmädligt grinande, framställande den ena närgångna frågan efter den andra. När David ej svarade annat än undvikande började Nilenius hålla berömmande tal över Davids far. Jaså du går dit nu igen? undrade David litet tvärt. Nilenius stannade och stirrade häpen på David.
Han tålde icke se hustomtens illvilligt grinande ansikte. Men när han kom in i förstugan möttes han av Evelin. Vad gör ni här? Evelin smög sig undan i mörkret och fnittrade mjukt. Hennes nåd har befallt mig hit. Abraham gick upp på sitt rum. Det var för tidigt att gå till sängs. Han satte sig i fönstret och skrev i notboken ett brev till Elsa.
Dagens Ord
Andra Tittar