United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bella hade i går lofvat hugga socker och sy fast ett par knappar i Bengts väst, innan hon gick i skolan. Nu gälde det att vara flink. Söta Lena, hit med bunken, jag törs väl ej strejka från badet. Hon klef beslutsamt i det kalla vattnet, ref sig med en grof handduk, så hon var röd som en kräfta och kröp i kläderna. Håret tog icke lång tid, det var lyckligtvis kort, och nu var hon färdig.
Sade och afdrog metkan; och alla förstodo hans mening. Upp steg genast den blomstrande dottren och hällde i bunken Vatten och tvättade ren hans mecka och bar den att torkas. Men den förståndiga Anna på Tjäderkulla begynte: "Aron, min vän, det är väl, att du så, fast gammal och hjälplös, Ansar din kropp och ej älskar att dväljas beständigt i ugns-sot.
Grotte kröp fram, och Ån torkade honom i ögonen med rockärmen. Nästa morgon låg gyltan död. När marken blev grön, gick Ån ut i dalen. Grannens dotter låg vid bäcken och tvättade lärft. Ån satte sig på en sten, lade händerna på knäna och såg på. Fryser du om knäna? sade Drifva. Ån blev blodröd i ansiktet. Hjälp mig rulla hit bunken, goda Ån! Ån steg upp och tog bunken på huvudet. Då log Drifva.
Modern hällde hett vatten i bunken, rörde om med en träslef och blaskade sedan tappert i med sina ångande händer. Småbarnen lekte med såpkaggen och den minsta snarkade i vaggan. Anderson spottade på sämsket och gned slappt på skeden; emellanåt kastade han en längtande blick ut. Slutligen steg han upp, tog sin hatt och gick ut.
Mitt på bordet hade han brett ut en blå silkeduk, en snusduk eller en halsduk eller ett huvudkläde. Mitt på duken hade han ställt en lerbunke. I bunken samlade han alla rester efter måltiden, köttstycken, ostkanter, smörklicken, brödbitar, sista stycket av ostkakan. När allt var samlat, knöt han ihop duken om bunken.
Och snart vid hennes vård man fann, Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glömma bort sin nöd, Hon tog så gladt sin makes bröd Och bar det fram till aftonvard Med litet mjölk, i bunken spard. Från halmen, glest på golfvet bredd, Till festens måltid, sparsamt redd, De muntra barnen redan gått; Vid muren kvar blef gästen blott. Hon tog den arma med sig då Och förde honom fram också.
Dagens Ord
Andra Tittar