United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men till sin mecka vid brasan begaf sig den ärlige Aron, Tog den rykande än af hetta uppå sig och sade: "Petrus, förståndige vän, det är tid, att jag tackar och vandrar Nu, sen du dygnet om i din gård välplägat och födt mig; Många bemedlade män må jag träffa i afton på herrgåln, Hvilka mig hylla som du och bjuda på glädje och gästning, Ingen träffar jag dock som den kunniga Anna att skattas, Hvilken, fast mätt jag var, mig tvungit att äta än mera."
Veckans möda var slut, bortskjuten var rocken, och väfven Hvilade tyst, ej sköttes ett arbete mera af någon, Glade hade de hört, om än längre, den kunnige spela, Ty som en guldsträng klang i hans mund järngigan beständigt. Men den förståndige tystnade nu och talte och smålog: "Färdig vore jag här att spela, så länge jag mund har. Visste jag blott, att man tvättade under tiden min mecka."
Sade och afdrog metkan; och alla förstodo hans mening. Upp steg genast den blomstrande dottren och hällde i bunken Vatten och tvättade ren hans mecka och bar den att torkas. Men den förståndiga Anna på Tjäderkulla begynte: "Aron, min vän, det är väl, att du så, fast gammal och hjälplös, Ansar din kropp och ej älskar att dväljas beständigt i ugns-sot.
Hyllad jag blifvit af er som en far, min mecka är tvättad, Magen är spänd som en trumma, och nu jag åker bekvämligt, Vårdad ännu, då jag lämnat er gård; helt annat jag utstått, Såsom en gång, då jag gick och ärnade tigga i staden. Missväxt drabbade landet, i socknarna saknades föda, Bonden knappade, tiggaren svalt. I staden, jag tänkte, Finns ett rikare folk med fetare åkrar och ägor.
Men damerna Willmans samfällda ogillande tystade henne. Fru Olga improviserade raskt ett schema, som överraskade genom sin rikedom. Dygnets timmar skulle i sanning väl utnyttjas. Det beskedliga Larsbo blev ett Nya Jerusalem, ett Mecka. Improvisationens lycka berusade den lilla frun; hon glömde sina sorger och gav fritt lopp åt sin fantasi.
Jag säger er, for han ut med avbrytande skärpa, att vad tro man än har, blir den till sist alltid vantro för någon annan. När jag var fånge hos Alp Arslan, fick jag heta vantrogen, därför att jag inte trodde på de sju himlarna och profeten från Mecka.
Dagens Ord
Andra Tittar