United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Grotte kröp fram, och Ån torkade honom i ögonen med rockärmen. Nästa morgon låg gyltan död. När marken blev grön, gick Ån ut i dalen. Grannens dotter låg vid bäcken och tvättade lärft. Ån satte sig på en sten, lade händerna på knäna och såg på. Fryser du om knäna? sade Drifva. Ån blev blodröd i ansiktet. Hjälp mig rulla hit bunken, goda Ån! Ån steg upp och tog bunken på huvudet. Då log Drifva.
Största grytan var påsatt, och Grottes huvud grinade mot Ån. Då kvad Ån: »Sjung ej så sorgligt, gryta du! Grotte min vän, han sover nu. Röken stiger mot himmelen blå, Men jag ligger kvar på mitt smutsiga strå. Grotte, Grotte, ditt liv man tog. Gyltan, din vän, var det jag som slog. Grotte, Grotte, grina ej så! Aldrig skall jag din gylta slå.» Ån kastade sig på golvet och öste halm över huvudet.
Ty det var han ändå tills han sov hos gyltan; men jag drap gyltan, och då dog Grotte. Han sörjde sig till döden, tror du? Det tror jag inte. Det var för din skull han dog, och det gjorde han gärna. Jag har gjort dig ont, Ån? Det blir väl värre. Varför slog du gyltan? Det minns jag inte, men jag fick inte sova. Du skall bli en klok man en gång. Tror du, tror du? sa' Ån och tog sig på huvet.