United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hafvet var ännu upprördt, dyningarne stego och föllo, stora, glansiga böljor höjde och sänkte sig, och vid stranden, där det farliga undervattensgrundet låg, skummade det ännu. En bränning slog hvit och fradgande högt upp, men på land susade det helt sakta i träden och vinden höll på att somna af någonstädes långt borta i skogen. Den vackra Dalön låg som en trädgård midt ute på fjärden.
Den hvite mannen var icke van vid kanotens årar, han var icke van vid hafvets bränning; åren halkade ur hans hand, den fördes hastigt bort i bränningens svall, han kunde ej mer styra sin båt och häftigt brusade bränningen. Båten kastades omkring och mot vågornas våld kämpade den hvite; men fastlandets barn kan ej simma, han sjunker. Bitter är hafvets sälta.
I små mjuka vågor som stiga och falla och bli till en bränning i vitt går dansen där inne, i ett, i ett, då plötsligt något händer, som bryter harmonien, och som kommer pianisten att vända sig på stolen och se efter vad som är på färde.
Han syntes på svartnad våg, Han kom ren, örnen från dimmornas land, Sjökungen, Hjalmar af hafven flög Morvens härar emot. Och stolt på sitt hemlands strand Stod Shelmas skara i sluten tropp, En klippvall, trotsande böljan, Som skyrest måttar sitt slag. Den drabbade. Stridens stund Var kommen, vågen mot klippan bröts, Här föll mot här, och på stranden En bränning stänktes af blod.
Hafvets hvita bränning strömmar Mot hans skuldra öfver fjället. O, han gått med sina drömmar, Blott hans skugga är på stället. O, när hjärta är som hjärta, Hvilken enhet mellan tvenne! Honom se i nattens svärta, I palatsets strålglans henne. Nattens mörker, dagens flamma, Allt det bittra, allt det glada, Blir det icke allt detsamma, O, när lifvets rot fått skada!
Orden hör han, som emellan vågens Bränning seglarn från den strand, han lämnat, Hör ännu ett vallhorns sista toner, Och han suckar, och hans blickar söka Som af blygsel marken, tills ånyo Stormens andar vakna och hans läppar Ljudlöst tolka deras mörka maning: "Dmitri, svage, skräms du af en aftons Ljusa stillhet, af en värnlös kvinnas Bleka kind?
EUBULOS. Ett, som för dig ej torde vara angenämt. LEIOKRITOS. Har allt förgåtts, fanns ingen möjlighet till hjälp? EUBULOS. En ringa, dock en större, än du önskat den. LEIOKRITOS. Hvad har man kunnat rädda? EUBULOS. En, en yngling fanns I hafvets bränning af min son och togs i land. LEIOKRITOS. Hvem säger han sig vara och från hvilket hem?