United States or Saudi Arabia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.» Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom. På tredje dagen klädde Ester sig i konungslig skrud och trädde in på den inre gården till konungshuset, mitt emot själva konungshuset; konungen satt då på sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets dörr.
Mehmeds maka mottar denna hälsning, Vecklar sina ärmar opp i blinken Och bereder lätta sjukbädds-rätter: Grädda rosenröd på gyllne tallrik, Ljusgult serde uti silfverskålar, Vårens körsbär, syltade med honing, Persikor med morgondagg bestänkta, Hafsstrandsfikon och mostarska drufvor; Klär sig sen i kosteliga kläder Och beger sig så på färd till slottet. Snart palatsets gångar hon beträder.
Hafvets hvita bränning strömmar Mot hans skuldra öfver fjället. O, han gått med sina drömmar, Blott hans skugga är på stället. O, när hjärta är som hjärta, Hvilken enhet mellan tvenne! Honom se i nattens svärta, I palatsets strålglans henne. Nattens mörker, dagens flamma, Allt det bittra, allt det glada, Blir det icke allt detsamma, O, när lifvets rot fått skada!
Gennaro, hvars afsky för Lucrezia Borgia under fortgången af samtalet stegras till det yttersta, lösbryter med sin dolk från palatsets vägg den första bokstafven af namnet Borgia, så att blott ordet orgia återstår. Gubetta säger blott: "Herr Gennaro, den där ordleken skall i morgon ställa hälften af staden under rannsakning."
När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
Han tyckte, att de hotande ropen gällde honom, att otaliga, blodtörstiga ögon voro fästa på honom. Han stod som förstenad, tills hopen hunnit förbi. Han tog korgen och ilade tillbaka in i aulan. Så länge hopens skri ännu nådde hans öra, förmådde han ej samla sina tankar för att söka grunder mot rädslan. Orolig gick han vidare och kom in på palatsets bakgård.
De fingo också ibland vistas hos palatsets kvinnliga invånare, af hvilka de behandlades med godhet och försågos med hvarjehanda läckerheter. I synnerhet hade den lille ljuslockige Edesius med sitt barnsliga, behagfulla sätt vunnit allas hjärtan, och särskildt var konungen varmt fästad vid honom.
Själf tiggarns hund, som svälter med sin ägare, Går i hans spår palatsets rika bord förbi, Försakar, umbär, lider för sin trohet gladt Och fruktar ingen hunger så som kärlekens. Att slicka en förhatlig hand blott för dess makt, Att byta herrar, ockra med tillgifvenhet Kan människan allena. FOLKET. Bitter var du förr, Och samma bittra sinne, gamle, följer dig Ännu i döden.
Dock litet partiskt bör ock målarn måla, Och därför säg, hvar gång jag penseln för, Att du för evigt, evigt mig tillhör! I palatsets salar glimma Tusen lampor, sollikt klara, Och i ljusets strömmar simma Dofter, fina, underbara. Allt är ordnadt. Gäster komma, Svindlande på lyckans branter; Höstar vissna, vårar blomma Mellan guld och diamanter.
Det smyger spårlöst fram vid tiggarstafven, det håller råd med skuggorna i grafven, lyss vid palatsets dörr, i kojan talar; då brista vapensköldar, remna salar. Så länge lefver det, tils hämndens dag går ned i blod, och detta hat är jag! Slut på första akten. Till höger ingången till en bod. Något fram på scenen en schavott. Företa scenen. Tvänne borgare.