United States or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster». Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det? Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?» Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro; hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft. Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka. Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit. Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder. Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.