United States or Mauritania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och konvaljerna svara: "Vi blomma och dofta i björkens skydd, vi veta ej annat. Men fråga rosorna se huru rika de blomstra". Rosor vexa tätt i sluttningen, konvaljerna fråga: "Rosor röda, glödande, huru kunnen j blomstra så rikt, så yppigt, hvad gläder så edert hjerta, hvarföre måste vi arma tråna".
Sade och teg; då flög den rodnande blygseln af flickans Yppigt blomstrande kind som en färgrik fjäril af rosen, Och hon fällde sin vänliga blick på den raske Mattias, Medan till rocken hon gick och började spola ånyo.
Och nu kom han ändteligen fram med saken. Åskan hade slagit ned på Rosas alm, det sköna trädet, som ni minns stod just vid hörnet af byggningen till vänster, då man kom in från landsidan, hade splittrat sönder grenarne och bräckt stammen vid roten. Ni kan föreställa er min ledsnad. Det hade verkeligen någonting ovanligt med sig, detta träd. Så ungt ännu, och ändå så yppigt!
Men vet: en annan härskar nu på Salamis, En konung, som förstår att skilja fiender Från vänner åt och ge åt hvar och en den lott, Han genom trohet eller otrohet förtjänt. Ej lär han länge tåla, att en man som du, Hans ovän, ur hans vänners sjöar skatter drar Och, undanträngd på kala klippan, tallen lik, Blott mera yppigt höjs och frodas dag från dag.
utan andra, som allenast kunnat inhemtas ur ett kemiskt eller alkemiskt laboratorium: »Lägg i qvicksilfver tenn ell' bly, Det synes samma malmer fly; Jern, koppar, stål, allt likaså, De flyta deri ofvanpå. Men guldets gulhet och dess kropp Sväljs af qvicksilfret alldel's opp Och tas emot med yppigt sköt', Der alla andra ofvan flöt'.»
De skuggiga alléer, hon dunkelt mindes sedan sin barndom, voro nu borthuggna av revolutionens plundringsmän, liksom den vackra parken, men det hela gav likväl intet dystert eller ödelagt intryck, ty en ny grönska sköt frodigt upp och täckte yppigt de rothuggna stammarna.
Hvad var det ljus, som härligare då Från dagens gyllne källa tycktes flöda? Den skönhet hvad, som då uti min själ Så yppigt ur naturens fullhorn tömdes? Hvad voro de? Blott drömmar, ack, men drömmar, I hvilkas skuggdrag dock en vänlig skymt Af evighet och himmel låg förklarad. Jag står på Minnas graf och tänker än På forna sälla dar. Och hvarför skulle Jag er förjaga, mina fröjders minnen?
Ej rodnaden på hennes kinder dock, Ej hennes yppigt höjda barm som ni, Min furste, sagt gaf friheten åt henne; Hon fick den af ett hjärta för ett hjärta, Och mer hon fick än frihet, fick beskydd Hos en af Rysslands ädlaste furstinnor. När, dyrkad i en krets af änglar där, Hon vecklat ut sin rika blomnings skatter, Blef hon sin forna herres maka: han Står här och väntar, furste, nu sin dom."
Hon talat så, och från sin hjässa lyfter hon Den yppigt vilda kransen bort Och löser halmens gördel från sitt smärta lif Och blickar opp på nytt och ber: "O furste, furste, glöm af nåd din vrede nu, Ett flyktigt ögonblick, ej mer, Låt mig ditt anlet se, hur det i mildhet syns, Och låt mig tacka dig och dö!"
Kom därför till min fröjd och dela min lycka tillika, Kom ren snart, mot hösten, då allt är yppigt i trädgåln, Rosorna blomma ännu och krusbärsbuskarna gulna; Kanske mognar ett äppel också, om sommarn är vacker."
Dagens Ord
Andra Tittar