United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men fanan syns ett gyllne äppel, Utur äpplet gyllne kors sig tränga, Och från korsen sväfva sen i vaggning Gyllne tofsar ned Boschkos skuldror. Fram hon träder, Militza, tsarinnan, Nalkas honom, fattar hästens tygel Och, med armen slingrad kringom brodren, Talar sen till honom sakta detta: "Boschko Jugovitsch, min gode broder!

Nu vore det tid att besöka oss för er, som älskar våren och det, som är i sin växt. Nu stå mina parker här och alla holmar och stränder kring sjön gröna. Tulpanerna hafva länge blomstrat, likaså narcisserna. Äppel- och päronträden hvitna af blommor, och kring allt detta binda sig såsom blåa bälten syrenhäckarne. Hvarför skulle jag ej hylla syrenerna?

Den täcka löfsaln af alar, som ni inredde vid stranden, dit jag nu sträckt fruktplanteringen, jag glömde att säga er det har jag ej haft hjärta att rubba. Den står ännu midtibland äppel- och päronträn som ett kärt minne af er. Rosa syr ibland där inne och berömmer anblicken af den höga kullen och kyrkan andra sidan om sjön.

Vidt är dock fältet sträckt, Djupt är det dystra kärr, Gode, bli här, bli här'!" Täta skurar föllo ned om kvällen, Och mot natten höljde rimfrost fälten. Jag gick ut att söka den, jag älskar, Och kom jag till den gröna ängen. Men ängen fann jag hans mantel, hans mantel låg hans siden-bröstlapp, hans bröstlapp silfvertamburinen, Och därunder sen ett gulgrönt äppel.

Kom därför till min fröjd och dela min lycka tillika, Kom ren snart, mot hösten, allt är yppigt i trädgåln, Rosorna blomma ännu och krusbärsbuskarna gulna; Kanske mognar ett äppel också, om sommarn är vacker."