United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hans dagars tal äro dock numera räknade, emedan han är mycket gammal, och man väntar stundligen höra om någon olycka som hänt honom med det gamla gevärsskrället, vilket han sitter och skurar . Vi hoppas dock att han leva länge och lära att det finns andra idéer än Karl XII och kreatursutställningar, fastän de icke rum i hans hjärna eller hälsas med flaggningar i landsorterna. Moses.

Dock, om jag dröjer en stund vid allvarsammare tankar, Är det för mycket kanske, och har jag ej nog att besinna? Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss hösten, och ensam Sitter vid väfven jag och kastar min spole och ryser, När stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan. Tom är gården och tyst.

Och därför skakas han sen många år Af grafvens namn, hvar gång han det måst höra, Och därför bränner i hans själ dess sår, Och därför reser sig af harm hans hår, När ljudet Sveaborg blott når hans öra. Det var en vinterafton, mörk och sen. Den gamle, utan minnens skuld och utan En framtids fruktan, satt vid brasans sken Och hörde lugn, hur stormen ute hven Och dref i bistra skurar snö mot rutan.

Trodde han, att Singoalla skulle återkomma? Men sommaren led; hösten kom; de röda, blå och vita blommorna vid bäcken vissnade, såsom Erlands vilda sinne; ekarna, som stodo här och där bland granarna, gulnade och strödde sina ollon jorden; dagen vart kortare och himlen mulnare; flyttfåglarne drogo mot söder; regnet föll i skurar; bäcken svällde över det ställe, där Singoalla en gång suttit och Erland många gånger efter henne.

En mulen och regnig afton tre veckor efter ovan skildrade uppträde sågs prokonsuln Annæus Domitius' maka, den fromma Eusebia, med blekt och upprört utseende lämna storkyrkan, sätta sig upp i sin utanför porten väntande vagn och köra därifrån. Skymningen var inne och gatorna till följd av det i strida skurar fallande regnet nästan folktomma.

Mot kvällen föll regn i strida skurar, och från Korintiska viken blåste en häftig sunnan in i dalen, som öppen mot söder fångade och i allt smalare svängrum mellan sina väggar inpressade vindstötarne, tills ett lodrätt fjäll stängde deras väg och tvang dem till kamp mot sina påträngande efterföljare.

har vi den långa, jämntjocka. Det är Laura. Hon är ogift och har ingen avkomma. Hon bor i Skara. Bor hon hos skräddarn, skomakarn, handelsman? Nej, hon bor hos domprosten. Skurar hon golven, står hon i spisen, sköter hon svinen? Nej, hon kallas mamsell och står för hela hushållet. Hos domprosten i Skara. Går hon ur vägen för Träsken, låter hon honom sova i drängstugan?

Se blott mot kvällens skyar, lär dig lag af dem. En stund de skimrat under fästet, nästa stund Ger fästet dem i stilla skurar åter bort Åt deras ursprung, jorden. Fattar bilden du? Som de, sändas ock ur Hades' dunkla djup Utaf dess gudar svaga töckenbilder opp Att en tid i dagens ljus med mänskonamn. Du ser dem skifta, stråla, mulna, sörja, le I dag; kanske i morgon ren är leken slut.

Vidt är dock fältet sträckt, Djupt är det dystra kärr, Gode, bli här, bli här'!" Täta skurar föllo ned om kvällen, Och mot natten höljde rimfrost fälten. Jag gick ut att söka den, jag älskar, Och kom jag till den gröna ängen. Men ängen fann jag hans mantel, hans mantel låg hans siden-bröstlapp, hans bröstlapp silfvertamburinen, Och därunder sen ett gulgrönt äppel.

Du tager vidare de präktigaste seldonen, som finnas i stallet, och skurar dem, att de blänka som solen. Sedan kläder du dig i det nya livréet med röda listerna och blanka knapparne, du vet. Ja, nådig patron. Och fort skall det ... annars vankas det stryk. Jag vet, nådig patron.