United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon blickade honom rakt in i ansigtet så fullkomligt obesväradt att rodnaden åter började sprida sig öfver hans finniga kinder. Han visste icke hvar han skulle göra af sina ögon. Han vågade icke se på henne utan slog dem till sist ned, som var han en ung, blyg flicka och hon en gammal, rutinerad förförare. »Skall fröken resa i år också», fick han framstammadt medan han tummade på sin mössa.
Madame de Staël såg ut att vara mycket echaufferad; hennes klumpiga, grovt skurna, men uttrycksfulla ansikte var högrött under den pärlomvirade turbanen, och rodnaden bredde sig ända ned på skuldrorna mot den högblå kaschmirsschalen. Hon såg förnämt prövande, en smula kallt på Mademoiselle de La Feuillade och avbröt ett ögonblick samtalet.
"Se", sade den adertonårige ynglingen, hvars bekantskap vi gjort här tillförene och som äfven nu höll sin plats vid storseglet, "se, min far, hur rodnaden är skär i öster; jag tror, vi få storm i soluppgången." "Om den ville komma förr!" anmärkte den gamle. "Dessförinnan", fortfor sonen, "borde vi väl hafva länsat förbi Rönnskärs udde; jag tycker mig ren kunna urskilja talltopparna på den."
Ej rodnaden på hennes kinder dock, Ej hennes yppigt höjda barm som ni, Min furste, sagt gaf friheten åt henne; Hon fick den af ett hjärta för ett hjärta, Och mer hon fick än frihet, fick beskydd Hos en af Rysslands ädlaste furstinnor. När, dyrkad i en krets af änglar där, Hon vecklat ut sin rika blomnings skatter, Blef hon sin forna herres maka: han Står här och väntar, furste, nu sin dom."
Han drack, kredensade pokalerna åt Myro och Praxinoa, skrattade, berättade kärlekshistorier och skämtade plumpare, ju större verkan vinet och munterheten visade sig ha utövat på hans gästers livsandar. Rodnaden, som färgade hans kinder, steg småningom över hans panna och övergöt den kala hjässan med varm cinnoberglans. Hans huvud liknade en mogen, svällande druva.
Edmée låtsade, som om hon icke märkte honom. Hennes leende profil, det litet tillbakakastade huvudet på den fina, långa halsen avtecknade sig beundransvärt mot den mörka marmorn. Rodnaden på hennes kind blev en smula djupare under hans blick, annars märktes intet. Förbannad ras, tänkte han halvt missnöjd, halvt beundrande.
En sömndrucken hjerna, ett förgråtet barn. Nej bevars, en arftagare. Var han girigare än andra, hade han anlag för snålhet? Nej, då skulle han aldrig talat om historien, ty den var djupt begrafven hos honom; men han mindes den hela lifvet; den dök upp då och då, och när den kom fram, i sömnlös natt, i trötthetens sysslolösa stunder, då kände han rodnaden hetta vid öronen.
Hon stannade och sade: God dag, Stellan, hur står det till, har du haft livat i sommar, jag har haft så rolit, ska du tro och nu reser jag till Stockholm för att börja mina musikstudier på allvar. Den lätta rodnaden på hans kinder försvann. Hennes ordflöde verkade som en kalldusch på honom. Varför skulle hon alltid stå i och prata så förbaskat?
»Ursäkta att jag kom så tidigt», sade han bugande i det han gjorde några omotiverade rörelser med sin studentmössa, medan rodnaden spred sig öfver hans finniga ansigte ända upp i hufvudbottnen, som skymtades under det närklippta, gulhvita håret, »men jag var så rädd att någon annan skulle komma mig i förväg.»