Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Såväl Levison som Schnitler och Cramer tyckte att saken nu låg i goda händer och bekymrade sig ej synnerligen mycket om fil. kand. Carl Kuntze, som dock varje lördagspost översände Levison ett original och Schnitler en kopia av sitt arbete under den gångna veckan.
Han hade absolut ingen lust att besväras med något som helst tankearbete. Men han var van vid, att vännen aldrig framkom med något oförnuftigt; hans tilltro till honom var full och hel. Därför sade han endast: Ja, det vore roligt, låt oss höra, jag ber. Kuntze var förtjust. Tja, sade han, seende åt högen till, vilken skall jag omtala? Ni, herr löjtnant, har ju läst dem samtliga.
Teorierna hava slutat att strömma in; Kuntze har ej på flera veckor fått något mera att svara på, tyckte Cramer. Och därav sluter du? Att det bästa hopp för dig förefinnes det ser ut, som om marsgåtan för alltid skulle förbli olöst. Wolfgang måste i sitt stilla sinne beundra denna kalle hycklares förställningskonst och spel. Vilken genompiskad skälm måste han ej vara.
Gott det sista är nog det riktiga. Därför sade han med ett förbindligt leende: Utmärkt, herr Kuntze, och tack så mycket för det intressanta föredraget. Han räckte fram sin hand till avsked, Wolfgang följde utan ett ord hans exempel, och några ögonblick senare hade de bägge herrarne lämnat astronomen.
Icke förr hade den tanken gripit honom, innan han satte sig i förbindelse med kandidat Kuntze, den enda astronom han kände. Om han kunde få ett samtal med herr Kuntze i eftermiddag? Nej, tyvärr, herr Kuntze var upptagen, men i morgon. Just då kom han att tänka på, att han ju borde meddela sin bundsförvant om sitt steg och inhämta hennes råd. Han sände en biljett till fröken Elli.
Dagens Ord
Andra Tittar