Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
Men benrangelsmannen finns på sin plats, Palladios. Midnattstiden är förliden. Jag är sömnig. Ut med lamporna! -Nej, nej, vi skola dansa. Varför har musiken tystnat? Spela upp Kalabis, Kalabis! Vem begär Kalabis? Benrangelsmannen. Giv mig en friskare krans! Tag benrangelsmannens! Kalabis! Jag figurerar mot min unge syrier. Kalabis! Fyll min bägare! Tag benrangelsmannens!
Genom en hemlighet, som endast prokonsuln och festens osynliga tjänsteandar kände, var musiken beroende av hans vilja. Hon spelade upp Kalabis, hellenernas cancan, en dans, som atenarne sällan dansade, utom vid tillfällen sådana som detta. Annæus Domitius, som avkastat rosenkransen från sin kala hjässa och påsatt en yvig murgrönskrans, förenade sig med de övrige. Han figurerade mot Praxinoa.
Ja, varandra och er! Staden genljuder nu av ropet: död åt avgudadyrkarne! Bah, låt dem ropa! Låt Aten brinna! Låt dem i fred slå ihjäl våra fordringsägare! Vad vidkommer det dig? De ropa väl även: död åt judarne, som korsfäst vår Gud! Död åt judarne! Död åt hela människosläktet! Ut med lamporna! Kalabis, Kalabis, I slavar!
Slavar, ut med lamporna! Slavar, spelen upp Kalabis! Ut med lamporna! Kalabis, Kalabis! Sedan ropen och det allt oredigare samtalet fortgått en stund på detta sätt, återvände Annæus Domitius till sina gäster. Han hade i aulan väntats av den kejserlige kuriren. Det brev, som denne medfört, bar prokonsuln av Akaja nu i sin gördel.
Dagens Ord
Andra Tittar