United States or Tonga ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och jag springer inte längre efter ekorrar. Åtminstone inte långt. De ha också den förbaskade fördelen att de kunna klättra i trän. Jag minns min mor och jag minns min allra första barndom. Vi voro 6 syskon, 3 pojkar och 3 flickor. Vi föddes en egendom ute i skärgården och det var stor uppståndelse vi kommo till världen. Barnen lekte med oss.

Man uppställer kring den torra trän och kådiga, brännbara ämnen, ju högre dess bättre, och vid midnatten antändes stapeln och afbrinner under skott, fiolklang och hurrarop. Dessa lusteldar, sedda under den vackra, halfdunkla sommarnatten bortom träsk och dalar, gifva en intagande anblick. Bonden i Saarijärvi är till sitt yttre trög, liknöjd och fåordig.

Men för den främmande viste hans vän det älskade hemmets Ljufva behag och hörde ej opp att minnas och tala: "Ser du den rodnande sjön", sade han, "ser du, hur olik Hafvet, som suckande slår mot din hembygds klippiga stränder! Här är grönska och färger och lif. Otaliga holmar Skjuta ur vågorna opp, och svajande vinka från alla Lummiga trän, som bjuda den tröttade roddaren skugga.

Men fästet är klart som en dunkelblå azur, intet blad röres de trän, som omgifva källan, der Alhejdi hvilat; och nu äro skuggorna försvunna och allt är stilla och tyst och dunkelt kring lilla källan. Men längre skrider natten, och den späda blomman, van blott vid lek och ljuf hvila efter leken, domnar och bleknar.

Jag brukar aldrig signerier, Albert; fast flera i Lidköping kastar saltkorn i ugnen, när de har tandvärk, och stöper bly över sjukt folk, och sätter stickor i trän: och ibland säger de, att de blir friska, som väl kan hända, fast det inte sker av stickorna, tänker jag. Albert, träffas också hoplästa, som är rätt sediga och lever väl; men det kommer inte i själva grunden av läsningen.

Och han yttermera hör, att han icke skall öfvervinnas förr, än Birnams skog rycker fram mot Dunsinan, kan han icke tvifla mer om sin säkerhet: Därhän skall det ej komma; hvem kan trän Såsom soldater pressa, att de lösa Ur jorden sina rötter. Sälla budskap! Ditt hufvud reser du ej, uppror, förr, Än Birnams skog framrycker. Lefva skall I höghet Macbeth, tills din legotid, Natur, är all...

Den ej med Herren står, måst falla Och som en rök försvinna hän, Om han ock stode högst bland alla, En ceder lik bland unga trän; Han står ej lyckans vindar mot, Han har i Gud ej växt och rot. Men den, som sig Gud förlåter, Hans gång är trygg i lust och nöd; Han stappla kan, men uppstår åter Vid Herrans hand, som är hans stöd. Välsignad själf, han ser sin ätt Välsignas ock lika sätt.

Sergeanten kom ned till en av gatorna vid Lidan: dagens friska, nya sol, jämte det blåa, det gröna, det vita, i luft, trän, ... ack, nog borde väl sergeanten haft sinne att se och glädjas åt mycket? nog borde han av berättelserna under föregående dagar nu kunnat finna, att det var Videbeckskan, modern, och alls inte Videbeckskan, dottern, som dött.

Kära husbonde, sade hon, när det skymde och hon såg, att han reste sig från arbetet. Fast nätterna blivit ljusa, har jag inte glömt att hälla tran lampan åt Sankt Markus. Jag har till och med klätt honom med friska blommor. Det har varit min lilla kärlekstjänst åt vår skyddspatron. För hans skull behöver du inte oroa dig. Du kan se här, hur lampan lyser utanför porten.

Och dörrn gick opp, gick skyndsamt opp: "Jag snart ifrån dig drar, Till döden fälld af dom och väld, Jag nu blott afsked tar. Jag måste hän, bland skogens trän Kan jag en fristad ." "O nej, o nej, allena ej, Men jag vill med dig . Hvad är all fröjd, i lifvet Som bubblan den förgått. O älskling, nej, allena ej, Oss skiljer döden blott." "Nej, stanna kvar, där förr var, Du kan ej följa mig!