United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lotta stirrade ut mot träsket ... fisken hoppade ännu i vassen, men dimman skymde bort för henne hela den vackra utsikten, dock såg hon dit, som ville hon genomtränga dess skymmande och fuktiga slöjor. Han tog sakta hennes hand. »Stackars Lotta!» »Det blir allt regn i natt», sade hon liksom i tankarna. »Den stiger inte, den faller allt.» »Hvilken?» frågade han.
Till verket!» En halftimme förgick under detta pinsamma arbete. Lifvet återkom dock icke. Solen hade gått ned, det skymde starkt. Sveaborgs kyrkklockor kallade soldaterna till aftonmässa. Ljudet kom och förklingade åter. Ännu stred det röda skimret borta i väster, men det grå segrade. Skuggorna blefvo allt större och snart syntes stjärna efter stjärna på himlen.
Och hon lyssnade, som om hon hört på en märkvärdig främmande fågel, hvilken hon känt till i sin längese'n bortglömda ungdom. Slutligen tystnade han. Det skymde starkt och ifrån ån steg dimman upp. Han såg på henne alltjämt hans ögon växlade uttryck, det kom något vemodigt i dem, någonting frågande och beklagande.
Själv trängtar gossen till famntag, ty så ofta jag räckt mot böljan kyssande läppar, lika ofta jag sett hur hans läppar tråna till mina. När jag dig öppnar min famn, din räcker du villigt till mötes: ler jag, ler du som jag, och jag märkte nog även, att tårar skymde din blick, då jag grät, och att vinkar du gäldat med vinkar.
Om jag ingenting vet, kan jag bara svara honom, att han skall skäfta sin första pil för din räkning, Ulv Ulvsson, och sätta den lika fast i din vänstra hand som jag nyss satte min pil i din högra. Bryten ställde sig framför Ingevald, så att han skymde lucksängen. Mycket betydande såg han icke ut med sin simpla vadmal och sitt tillplattade ansikte, som var genomvävt av otaliga små rynkor.
När det skymde i hans lilla kammare, gick han ut i aulan och fortsatte där sin ivriga, andaktsfulla läsning. Men när stjärnorna började genomskimra etern, måste han lägga pergamentet bort, ty dess bokstäver läto icke mer urskilja sig. Det var med dem som med människorna.
Han sökte intala sig själv att han hört miste, men just som han satte sig i gång igen, hörde han ljudet alldeles tydligt lätt prasslande steg bakom honom i mörkret. Skräcken, som inte velat komma, när han sökte frambesvärja den i sin roman, kom. Den kom som en hydra. Den grep med en fångarm om hans hjärta, där alkoholen dunkade, och med en om hans huvud. Det skymde för honom.
Det var, som om hennes förra livlighet kommit tillbaka, som om hon i ett nu skakat av sig hela tyngden av andras lidanden och andras sorger, allt detta som skymde våra minnens land och hela denna underliga dag förföljt oss med all livets ve och elände. Hon förde mig rätt in i skogen på en smal väg, där granarna slogo sina grenar samman över våra huvuden. Stigen var mjuk och lätt att gå.
Och, om ni vill, vår hushållsfru, fru Bingen, En skrumpen varelse, en vidbränd stek På världens glöd af mödor och bekymmer. Att ni ej lärt er af oss två Värdera kvinnan, kan man lätt förstå. Men jag försäkrar, att det skymmer För edra, ögon nu ändå. v. DANN. Och om det skymde, hör jag dock. Håll på!
Så de lefvat från sin barndom alla, Och den dag kom, då de yngsta båda Skulle fylla femton år tillika. Klar stod morgonrodnan bakom skogen, Ingen molnfläck skymde himlahvalfvet, Från sin stråbädd stego brödraparen, Glade som den dag, som var bebådad.
Dagens Ord
Andra Tittar