United States or Iraq ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hinner man efter långa vandringar mellan enformiga träd på heden omsider dess gräns, så framstå såsom genom en förtrollning i en tafla af den största växling och omfattning för ens öga träsk vid träsk med löfrika holmar och uddar, strömdrag, fält och kullar.
Därföre, herr Träsk, uppmanar jag honom hövligast att skaffa undan kärran, som eljest kan väcka misstankar. Och om jag inte gör det? sporde Träsken, tuggade och blinkade. Om jag vägrar, herr greve? Hur går det då, då? Då, svarade greven och sköt de alltför svarta ögonbrynen högt upp i pannan, då ser jag mig nödsakad att piska upp herr kommerserådet.
Tigande dröjde en stund soldaten och tycktes betänksam Väga ett svar, omsider till ordet tog hann och sade: "Ärade herre, ännu i mitt träsk slår gäddan i vassen, Än har orren sin stig och tjädern nära min koja, Krafter äger jag; sköta en krok, utgillra en snara Kan till min bärgning jag än, och litet är nog för den nöjde.
Ja, det kan jag tänka, sade Träsken. Törs jag så göra en fråga till? Kan greven erinra sig namnet på mamsellens onkel? Greven spärrade upp ögonen. Namn? Varföre då, då, herr Träsk? Varföre så nyfiken? Namnet nå, det är kuriöst nog att minnas. Han heter Luther. Luther, upprepade Träsken. Jaså, han heter Luther. Köpman Luther i Göteborg, som spelar orgel? Ja, han är känd.
Det var en ful fläck i taket; den såg ut som ett träsk, men från träsket kröp en rödbrun orm nerför väggen; den hade kunnat störta sig ner på 805, 807, på vilken som helst av femtio nummer, men den gick förbi dem, som om den vita ängeln hade satt sitt tecken på dem, och den träffade sitt mål som en välriktad pil. Det var icke något ovanligt med det vapnet.
Åter fortsattes den vettskrämda flykten inåt skogen till de små skyddsborgar, som bakom träsk och förhuggningar sedan urminnes tid funnos på de otillgängligaste bergen. De bestodo endast av en låg ringmur, upplagd av så pass stora stenblock, som kunde lyftas i en mansbörda. Men kvinnorna lastade trädstammar och grenar ovanpå muren och bakom sig lade de igen stigen med mossa.
Knappt så länge, som från första gryning Jägarn i sitt skjul af granar väntar, När på orrlek han om våren vandrat, Innan spelarn flyger ned och modigt Med sitt stridsrop träsk och stränder fyller, Bidde brödren, när i hast på afstånd Fiendernas bistra skara syntes, Sprängande med höjda lansar framåt.
Jag klippa var i forna urvärldstider, träd eller buske i en okänd skog... en våg, som skummig mot graniten dog, min fiende, den äldsta som jag lider. Där ginstens snår alltjämt sin skugga sprider som rofdjur jag en gång mitt byte slog. I sjö och träsk min tröga kropp jag drog, ett urtidsodjur trött på urvärldsstrider. Nu är jag mänska.
Och han ropade: Herr Träsk! Herr kommerseråd! För tusan, börsaristokratien har sina kapriser! Sticker han sig undan i stallet? Skall jag hämta honom? Eller hur länge skall en fattig fan till greve behöva supplicera Äntligen svarades ur stallmörkret: Här är jag, herr greve. Jag kommer. Och Träsken trädde motvilligt fram i stalldörren, stannade på tröskeln, rak och stel, hatten i hand.
Från Meroms sjö eller träsk faller Jordan, efter ett kort lopp mellan bergen, ut i Kinnereths eller Genesareths haf eller sjö. * Sin fagra, sälla strand.* Genesareths bördiga stränder beprisas högt af Josephus och nyare resande för deras ovanliga skönhet. *Än klar som spegeln låter skåda De rena djupen af Din barm.*