United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Vi få raska på, så vi komma utöfver ån innan de bli mörkt", sade Ante och blickade upp omkring sig. "Huru har småstintorna de nu då?" Ante stannade kälken, böjde sig ner emot småstintorna och stoppade fast fällen om Märta-Greta, som satt lite hankigt framför Brita-Cajsa. "Mäta-Deta täg att hon vill ha vinga och flyda tom tatan där, tom jämt fal bleme ott", sade Brita-Cajsa.
"Ta dej an barna, Anna-Lisa." "Si efter lillostkransen på grana; då jag satt dit en, så va vi med allihop, och då behöf du int gå längre än dit", ropade Maglena efter Ante, som halfspringande, nu med vind och piskande snö i ryggen på sig, gaf sig iväg utåt det igenyrda snöfältet. Anna-Lisa tystade och lugnade Brita-Cajsa med jollrande prat, och med en ny varm mjölkskvätt.
Ja underligt var det. Nu satt han ju redan i fullt arbete, hade väl beställning på så många par laddar, så han kunde hålla på natt och dag, och folk ville ändå ha mer af honom. "Ita Tasta" hördes Märta-Gretas röst från halmbädden. "Opp! si ny dotta." "Ita Tasta", annars Brita-Cajsa, var genast klarvaken.
Och sannerligen, pappersknifven, som han var så rädd om och som han förgäfves letat efter, låg under hans skrifbord, så godt som gömd under renhuden där. "Skulle du vilja ge mig den, du", sade han och räckte ut handen mot henne. Brita-Cajsa gick genast fram med knifven, och lämnade den. Jägmästaren, som visste hur svårt det var att få hundar att apportera, blef nästan flat.
Men, som sagdt, dom är väl snart här, bå' ungar och get." Barnen vandrade sålunda iväg utan att oroas af förföljare. Men där blef dock, under dagens lopp, en gråt och en jämmer på småstintorna, Brita-Cajsa och Anna-Märta. De gräto icke för att de fröso så att näsa och händer voro rågklintsblå på dem, och tårna så frusna, att de inte kunde stå på fötterna. Nej, de jämrade sig och gräto i hunger.
Han gaf till ett skrik, ett hest, underligt utrop. Ett sånt skrik hade väl syskonen aldrig hört ifrån Ante, som alltid höll sig så tyst och allvarsam. "Hva i fridens dagar är de åt dej, gosse", ropade Anna-Lisa till. "Märta-Greta ! Ni mått väl si Brita-Cajsa, hörer du!" Ante skakade lif i Brita-Cajsa, som sof stadigt. "Hvar är Märta-Greta?" "Int vet ja, hon ha ju teta här fö jämnan."
Den som inte kunde begripa det' hade väl inte vanligt människoförstånd. Syskonen voro mycket stolta öfver, att lilla Märta-Greta, som inte var två år, kunde "säga allt hvad hon ville", riktigt "tala rent". "Dotta ha pumm." Uttydt: dockan vill ha mjölk. Att en sådan föda eller dryck beståtts dockan när Brita-Cajsa höll henne till bröstet, tycktes icke ingå i Märta-Gretas föreställning.