Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Myro sökte nu intala sig, att Rakel fogat sig efter detta råd, och att hon sålunda begivit sig till Krysanteus' lantgård utanför Piræus. Myro beslöt att företaga en vandring till nejden av lantgården. Måhända skulle hon då möta Rakel på vägen eller på annat sätt få någon underrättelse om henne. Myro kände sig för orolig att stanna hemma och under tvivel bida sin väninnas återkomst.
Johannes sitter åter i ett hörn i sin mors torftiga stuga. Men denna gång är han ej ensam. Hans mor är hos honom. Hon håller hans hufvud hårdt tryckt mot sitt bröst och förnimmer med innerlig tacksamhet, huru hans tårar droppa ned på hennes hand. Han gråter ut sin sorg öfver sin lilla väninnas död och sin ånger öfver sin egen synd.
Myro trängde genom hopen och hade knappt varseblivit sin väninnas bleka ansikte, som ännu i döden bibehöll sin prägel av djup, oläklig smärta, förrän hon ånyo måste giva fritt lopp åt sina tårar och sin klagan. Myro, du känner henne. Vem var hon? Har hon frivilligt sökt döden? Eller har hon omkommit med sitt barn genom våda? Med dessa och dylika frågor anhölls Myro av de närvarande.
Den unge fursten talte: "I denna lugna boning, En dyr väninnas fristad, Af veka händer vårdad, Sin blomstersjäl min blomma Har vecklat ut i fägring, Hon lärt att känna mycket, Att lösa mången fråga; Ett vet likväl hon icke, Hvaraf min sällhet kommer, Då hennes kyss jag möter."
Dagens Ord
Andra Tittar