United States or Costa Rica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han låg hemma och led af »kopparslagare». Därtill kom, att han inte hade riktigt klart för sig allt som händt kvällen förut: han hade en dunkel aning om kyssar och äktenskapslöfte, men han var inte säker att han inte också gått i borgen för nå'nting, fast han inte kunde begripa hvad det kunde ha varit.
»Nej, öfver att du ingenting nämt om pjesen.» Han smålog. »Det var också nå'nting att tala om.» »När skref du den?» frågade modern. »Strax jag kom upp. Det är bara skräp.» »Hur länge höll du på med den?» »Ah, ett par dar. Tre eller fyra. Du är ju en riktig stor-inqvisitor.» »Ja, naturligtvis!» skrattade hon. »För det jag gör dig ett par frågor när du aldrig sjelf berättar någonting.»
"Ja, ha folk gjort de, så är dom int folk, utan nå'nting som är otäckare än allt styggt", sade Ante. Hans ögon lågade i månljuset och hans händer knötos som om han haft lust att klå upp det folk, som gjort detta. "Bara en katta", röt Maglena full af förtrytelse. "Jag vånne att den som gjort de här, sutte bunden om föttren och rädd, och hungrig, och frusen."
"När jag blir lite gamlare, så ska jag ge mej i tjänst som getare eller lilldräng, där jag får lära mej nå'nting, och se'n ska jag komma hit efter Per-Erik, om han bara får stanna till dess." "Så får han väl de. Jag lid int tänka de lill'Kalle vår skulle kunna bli bortvist och gå kring vägarna som den där lille nu skulle komma te göra. Det är morskt slag i dej, gosse, också.
Aldrig där hördes nå'nting ondt om honom: inte en gång byns värsta sladdermaskor nändes tugga på honom. Så skulle han ut och exera. Det var ju alltid mästerprofvet för en hygglig pojke förr i tiden och blir väl så i alla tider.