United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som en fågel, då han oförmodadt Hör ett skott och kulans ljud förnimmer, Fasar, spritter, kastar ut sin vinge; Så från stolen flög den unga kvinnan, Då hon hörde dörrens gång, men glädje Blef dock vid den gamles anblick fasan. Fram hon sprang och slöt hans hand i sina, Stora tårar sköljde hennes kinder.
Knappast var det sista ordet taladt, När af sorl den glesa ladan omgafs Och en röst i dörrens mörker ropte: "Finnas mänskor här, och hvilka? Svaren!" Ingen svarte, och det roptes åter: "Sätten eld inunder ladan, vänner, Ty zigenarkungen har sin tron här!"
Han träder långsamt ut ur stugan, böjande sig under dörrens låga takbräde. Men sedan reser han upp hufvudet, dock utan att se på sin hustru. Ett vackert utseende, fullt af karakter och allvar. Hans ljusgula hår faller honom i ansigtet. Ögonens uttryck döljes af ett par ögonfransar som sällan lyftas upp. Munnens linier äro stränga, och man ser att han är ovan att le.
Det var rabbinen, som, efter att hava kastat en blick genom dörrens täta gallerverk, riglade henne utvändigt. Strax därefter öppnades dörren mellan samma balkong och brudgemaket, men så tyst, att Karmides skulle ingenting förnummit, om ej hans blick varit riktad åt detta håll. Brudkammaren upplystes svagt av en enda taklampa.